Jan Björkblund: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'Jan Björkblund är en sagofigur som ofta förekommer i godnattsagor och vaggvisor. Grundberättelsen, av vilken det finns olika varianter, går så här: När det lilla barnet h…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (7 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Jan Björkblund är en sagofigur som ofta förekommer i godnattsagor och vaggvisor. Grundberättelsen, av vilken det finns olika varianter, går så här: När det lilla | Jan Björkblund är en sagofigur som ofta förekommer i godnattsagor och vaggvisor. Grundberättelsen, av vilken det finns olika varianter, går så här: När det lilla [[barn]]et har borstat sina små vita mjölktänder, kysst mor och far godnatt, bett sin nattbön och lagt sig mellan lakanen flyger Jan Björkblund in genom det öppna fönstret, gnäller på facket och ställer språkkrav på invandrare. För varje gång han nämner NATO och Ryssland blir barnets [[ögonlock]] lite tyngre. Den lille, som hört allt detta [[fyrtiotusen miljarder]] gånger i sitt oansenliga liv, slappnar av och drömmer sig bort. Nu somnar barnet in och Jan Björkblund, som ser att sitt arbete är väl utfört, utsvävar populistiskt genom fönstret igen för att hylla amerikansk imperialism i en barnkammare någon annanstans. | ||
[[Kategori: litteratur]][[Kategori: fascism]] | [[Kategori: litteratur]][[Kategori: fascism]] | ||
Nuvarande version från 21 februari 2017 kl. 17.26
Jan Björkblund är en sagofigur som ofta förekommer i godnattsagor och vaggvisor. Grundberättelsen, av vilken det finns olika varianter, går så här: När det lilla barnet har borstat sina små vita mjölktänder, kysst mor och far godnatt, bett sin nattbön och lagt sig mellan lakanen flyger Jan Björkblund in genom det öppna fönstret, gnäller på facket och ställer språkkrav på invandrare. För varje gång han nämner NATO och Ryssland blir barnets ögonlock lite tyngre. Den lille, som hört allt detta fyrtiotusen miljarder gånger i sitt oansenliga liv, slappnar av och drömmer sig bort. Nu somnar barnet in och Jan Björkblund, som ser att sitt arbete är väl utfört, utsvävar populistiskt genom fönstret igen för att hylla amerikansk imperialism i en barnkammare någon annanstans.