Omslaget till Sabbath Bloody Sabbath

Black Sabbath är inte först och främst kända för sina råa omslag. På Paranoid står en kort snubbe i långkalsonger och motorcykelhjälm och viftar med ett neonfärgat svärd som gissningsvis är gjort i plast, på Master Of Reality är det bara en text som i och för sig är snygg men inte läbbig, på Sabotage är långkalsongerna tillbaka igen men sitter nu på Bill Ward och på Tyr är det bara nåt vikingaskit som Therion antagligen ratade först. När det gäller omslaget till Sabbath Bloody Sabbath kan man lätt få för sig att även det är lite smålökigt. Men så är inte fallet.

Framsidan.

Baksidan.

Om man bara tittar lite snabbt på framsidan ser det ut som en snubbe som ligger i en säng som har fått liv och anfaller honom samtidigt som ett gäng nakna tjejer och killar verkar ropa lite halvhögt ”Buu!” åt honom. Men då känner man inte till kontexten, som precis som i så många andra sammanhang är viktig att ha klar för sig när man ska bilda sig en åsikt. Om man vänder på omslaget och tittar på baksidan får man nämligen en förklaring till varför monstersängen beter sig som den gör för där ser man samma scen som på framsidan men med en betydligt stillsammare stämning. Där ser det ut som att snubben i sängen ligger i koma och att människorna runt om honom ber och gråter och två lejon vaktar honom trofast. Detta är troligtvis hur situationen utspelar sig i verkligheten medan framsidan istället visar personens inre där han rids av maror och torteras av demoner. Tänker man så blir det genast riktigt ruskigt. I drömmen har det ena lejonet förvandlats till en råtta, som kan tänkas symbolisera pest eller någon annan sjukdom. Vissa konstvetare har gissat att det skulle kunna vara den sjukdomen som orsakat komatillståndet men det kan ingen veta säkert. Vad som däremot är helt säkert är att det mest maxade på framsidan är det andra lejonet som har förvandlats till en orm som stryper den stackars komapatientens drömjag. Ormen agerar nämligen inte på egen hand utan styrs av döskallen uppe på sänggaveln med hjälp av telepati och det är fan riktigt jävla creepy.

Det är coolt också att Sabbath-loggan är så understated längst ner. Liten men det blir ändå fett just för att bandet låter vansinnet stå i centrum istället för att rida på sitt varumärke. Har man en originalutgåva är omslaget dessutom gatefold och på insidan ser man en bild på bandmedlemmarna framför en liknande säng, där det gjorts någon slags dubbelexponering så att dom är lite genomskinliga och framstår som spöken.

Varför det inte finns en emoji som är omslaget till Sabbath Bloody Sabbath kan man rättmätigen fråga sig.