Brandklipparen: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (3 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Brandklipparen var Karl XIIs [[häst]]. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö | Brandklipparen var Karl XIIs [[häst]]. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö slott där den dog efter att ha sprungit rätt in i en stenmur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare (är ett onomatopoeiskt ord och) betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland och fick inga kända avkommor. | ||
[[Fil:Brandklipparen.jpg|miniatyr|200px|Brandklipparen med sin husse Karl XII.]] | [[Fil:Brandklipparen.jpg|miniatyr|200px|Brandklipparen med sin husse Karl XII.]] | ||
[[Fil:Angso.jpg|miniatyr|200px|Stenmuren vid Ängsö slott som Brandklipparen sprang ihjäl sig mot.]] | [[Fil:Angso.jpg|miniatyr|200px|Stenmuren vid Ängsö slott som Brandklipparen sprang ihjäl sig mot.]] | ||
En | En hyllningsdikt till Brandklipparen, skaldad av Carl Snoilsky:<br> | ||
<i>Brandklipparn frågade ej: varthän?<br> | <i>Brandklipparn frågade ej: varthän?<br> | ||
Och ännu mindre: varför?<br> | Och ännu mindre: varför?<br> | ||
| Rad 31: | Rad 31: | ||
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | [[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | ||
[[Kategori: Mansnamn]] | [[Kategori: Mansnamn]] | ||
[[Kategori: Samlevnad]] | |||
Nuvarande version från 9 november 2011 kl. 23.56
Brandklipparen var Karl XIIs häst. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö slott där den dog efter att ha sprungit rätt in i en stenmur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare (är ett onomatopoeiskt ord och) betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland och fick inga kända avkommor.
En hyllningsdikt till Brandklipparen, skaldad av Carl Snoilsky:
Brandklipparn frågade ej: varthän?
Och ännu mindre: varför?
Men travade friskt bland snön i Ukrän
Som på sin äng vid Kungsör.
En häst, en häst att rädda vår kung,
Ur hängbår krossad och stjälpt!
Brandklipparn kom över rökhöljd ljung
På honom vart kungen hjälpt.
En sakta gnäggning han från sig gav,
Det låg en klagan däri:
Jag mäktar ej mera - herre, sitt av!
Jag tror, att det är förbi.
Kungen han dödde, han trillade av,
Men havremoppen travade på.
Av majestätet blev det bara skit kvar,
Men pollen var glad ändå!