Jan Gradvall

Jan Gradvall, född 3 juni 1963 i den mögiga sprättstaden Linköping, är en svensk nöjesjournalist som framförallt kommit att bli känd för att han skriver dom absolut tråkigaste texterna om musik. Gradvall inledde sin skrivarbana med att ge ut det punkorienterade fanzinet Jörvars Gosskör 1979-1984. Detta punkförflutna berättar han om i princip varje intervju han gör för att signalera att han minsann är en riktig knegardude som gör det han gör av kärlek till det han berättar om. Vad han dock berättar mer sällan är att den där tidningen sammanlagt kom ut i sju nummer så det var inte som att han jobbade ihjäl sig och dessutom vet alla som någon gång pulat med ett fanzine att den främsta drivkraften är att tigga till sig gratis recensionsex av skivor och gästlisteplatser på spelningar.

Nuförtiden skriver Gradvall om musik och annan populärkultur i den antifackliga och kulturfientliga dagstidningen Dagens Industri där han driver sin egenproducerade åsikt att mainstream är det nya avantgardet. Avicii, Miley Cyrus och Kanye West är tydligen mycket intressantare än låt säga Sleaford Mods och detta motiveras med ett cirkelresonemang om att eftersom nya tekniker främst tillämpas i nyare genrer som house, techno och hiphop, som just nu är väldigt populära, så är det inom mainstream som den nya marken bryts. Typ nåt sånt, artiklarna han skrivit om detta är så tråkiga att man inte pallar sätta sig in i dom supernoga. Visst, det är en slagkraftig rubrik så man fattar ju att han är nöjd med den, men han lär ju även ha noterat att typ ingen hakat på hans teori förutom tidningar och marknadsförare på skivbolag som av en händelse är skrån som särskilt brukar uppskatta fräcka rubriker. Å andra sidan är det ingen som är genuint intresserad av populärkultur som läser vad han faktiskt skriver eftersom DI bara finns att läsa på bankkontor, en form av möteslokal som snart är helt avskaffad, så han kan väl få hållas och pajsa på med sitt tills vidare. År 2014 fick han feeling och skrev en bok om den avantgardistiske musikvirtuosen Lars Winnerbäck.

Se även: Det sämsta med Jan Gradvall