Dah-looze: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'När amerikanare och Liv Strömqvist ska uttala efternamnet på den franske filosofen Gilles Deleuze brukar de förvränga uttalet från det fonetiskt korrekta [''Dölööhs''...') |
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (6 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
När amerikanare och Liv Strömqvist ska uttala efternamnet på den franske filosofen Gilles Deleuze brukar de förvränga uttalet från det fonetiskt korrekta [''Dölööhs''] till den fonetiska styggelsen [''Dah-looze'']. Det senare får efternamnet på svamptänkaren tillika hattbäraren Gilles att låta som ett amerikanskt nu-metal band från 2003 som kanske hade haft en | När amerikanare och Liv Strömqvist ska uttala efternamnet på den franske filosofen Gilles Deleuze brukar de förvränga uttalet från det fonetiskt korrekta [''Dölööhs''] till den fonetiska styggelsen [''Dah-looze'']. Det senare får efternamnet på svamptänkaren tillika frekvente hattbäraren Gilles att låta som ett amerikanskt nu-metal band från 2003 som kanske hade haft en mindre hit med låten ''Fuck Donkey (Stoopid)''. Att amerikanare inte kan uttala franska namn är så klart varken nytt eller något att uppröras över. Svenskar är också skit på att uttala utländska namn, men rent historiskt har det skett på sätt som är influerade av den svenska språkmelodin. När man hör Liv Strömqvist uttala Deleuze namn på samma sätt som de gör i en amerikansk filosofipodcast, kan man alltså se det som ett resultat av samma amerikanska kulturimperialism som gör att man kan beställa ''Mac n' Cheese'' på varenda sunkhak, samtidigt som man måste leta sig fördärvad för att få tag på en krog där man kan köpa en skål ångande muskotdoftande stuvade makaroner. | ||
[[Kategori: Filosofi]] [[Kategori: Fascism]] | [[Kategori: Filosofi]] [[Kategori: Fascism]] | ||
Nuvarande version från 22 juni 2020 kl. 09.56
När amerikanare och Liv Strömqvist ska uttala efternamnet på den franske filosofen Gilles Deleuze brukar de förvränga uttalet från det fonetiskt korrekta [Dölööhs] till den fonetiska styggelsen [Dah-looze]. Det senare får efternamnet på svamptänkaren tillika frekvente hattbäraren Gilles att låta som ett amerikanskt nu-metal band från 2003 som kanske hade haft en mindre hit med låten Fuck Donkey (Stoopid). Att amerikanare inte kan uttala franska namn är så klart varken nytt eller något att uppröras över. Svenskar är också skit på att uttala utländska namn, men rent historiskt har det skett på sätt som är influerade av den svenska språkmelodin. När man hör Liv Strömqvist uttala Deleuze namn på samma sätt som de gör i en amerikansk filosofipodcast, kan man alltså se det som ett resultat av samma amerikanska kulturimperialism som gör att man kan beställa Mac n' Cheese på varenda sunkhak, samtidigt som man måste leta sig fördärvad för att få tag på en krog där man kan köpa en skål ångande muskotdoftande stuvade makaroner.