Brandklipparen: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'Brandklipparen var Karl XIIs häst. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö Slott där den dog efter att ha sprungit in i en mur. Kategori: Djurriket [[K…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Brandklipparen var Karl XIIs häst. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö Slott där den dog efter att ha sprungit in i en mur. | Brandklipparen var Karl XIIs [[häst]]. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö Slott där den dog efter att ha sprungit in i en mur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland | ||
En dikt om Brandklipparen, skaldad av Carl Snoilsky:<br> | |||
<i>Brandklipparn frågade ej: varthän?<br> | |||
Och ännu mindre: varför?<br> | |||
Men travade friskt bland snön i Ukrän<br> | |||
Som på sin äng vid Kungsör.<br> | |||
En häst, en häst att rädda vår kung,<br> | |||
Ur hängbår krossad och stjälpt!<br> | |||
Brandklipparn kom över rökhöljd ljung<br> | |||
På honom vart kungen hjälpt.<br> | |||
En sakta gnäggning han från sig gav,<br> | |||
Det låg en klagan däri:<br> | |||
Jag mäktar ej mera - herre, sitt av!<br> | |||
Jag tror, att det är förbi.</i> | |||
[[Kategori: Djurriket]] | [[Kategori: Djurriket]] | ||
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | [[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | ||
[[Kategori: Mansnamn]] | |||
Versionen från 3 januari 2011 kl. 14.43
Brandklipparen var Karl XIIs häst. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö Slott där den dog efter att ha sprungit in i en mur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland
En dikt om Brandklipparen, skaldad av Carl Snoilsky:
Brandklipparn frågade ej: varthän?
Och ännu mindre: varför?
Men travade friskt bland snön i Ukrän
Som på sin äng vid Kungsör.
En häst, en häst att rädda vår kung,
Ur hängbår krossad och stjälpt!
Brandklipparn kom över rökhöljd ljung
På honom vart kungen hjälpt.
En sakta gnäggning han från sig gav,
Det låg en klagan däri:
Jag mäktar ej mera - herre, sitt av!
Jag tror, att det är förbi.