Intellektuell regression: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'Intellektuell regression är en företeelse som förekommer periodsvis i västerlandets historia. Medeltiden anses vanligtvis innebära en sådan period eftersom man unde…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Intellektuell regression]] är en företeelse som förekommer periodsvis i västerlandets historia. [[Medeltiden]] anses vanligtvis innebära en sådan period eftersom man under denna tid lät sig styras helt av bibeln och påven, istället för att som | [[Intellektuell regression]] är en företeelse som förekommer periodsvis i västerlandets historia och består i att alla plötsligt blir dumma i [[huvud]]et. | ||
==Under medeltiden== | |||
[[Medeltiden]] anses vanligtvis innebära en sådan period eftersom man under denna tid lät sig styras helt av bibeln och påven, istället för att som hos [[de gamla grekerna]] låta det intellektuella samtalet och kritiskt tänkande stå i första rummet. Som tur var följde renässansen på detta mörka kapitel i västernlandets historia och spred åter vetenskapens och det självständiga tänkandets ljus över de kristna dumhuvudena. | |||
==Under republiken och restorationen== | |||
I den engelskspråkiga världen ledde Oliver Cromwells republik och den efterföljande restorterande av monarkin, med Karl IIs kröning, ett bakslag för det allmänna intellektuella klimatet. Puritanerna lät efter att de tillsammans med sina bundsförvanter gjort sig av med Karl I inte vänta på sig vad gällde att skrota alla musikinstrument i kyrkor och kapell eftersom de hatade musik, liksom att stänga alla teatrar och kaféer, eftersom de hatade kultur och sällskapliga samtal om livets många knepigheter. Efter Cromwells död och efter att hans son jagats på flykten öppnades teatrarna igen och man skapade kultur som handlade om överklass-snusk så som ytliga urbana charlataner som jagade in lika ytliga men kurviga damer bakom skärmar i kulisserna. Man skrev ironisk eller lätt [[erotik|erotisk]] poesi om lättidentifierade överklasstanters utseenden och började så smått knåpa ihop grunden för den moderna rasismen. | |||
==I postmodernismen== | |||
Nästa stora period av intellektuell regression började efter det andra världskriget, men blommade inte ut förrän det kalla krigets slut 1989. Nu annonserade Fukuyama "historiens död" och nyliberaler världen över ansåg sig sitta på den enda sanningen om hur allt ska vara, vilket de, konstigt nog, uttryckte som att ideologierna var döda. Denna sanning består i att 'åt de som har skall vara givet' och 'åt de som inte har ska vara givet napalm och fosforbomber'. Det intellektuella samtalet består idag av förfasande över frekvensen av mörkhyde i västvärlden, att lönearbetare ställer krav på att faktiskt bli betalda för sitt arbete och att vänstern har mage att föreslå en lite annorlunda världsbild än den som går ut på ett slags förvirrad läsning av Darwins teori om det naturliga urvalet (i vilken själva "urvalet" går ut på militära angrepp från skyn och ett slags långsam svält orsakad av "frihandel"). I Sverige tillhör bland annat [[DN]] denna intellektuella regressions mest högljudda tillskyndare. | |||
[[Kategori: Politik och debatt]] | [[Kategori: Politik och debatt]] | ||
Versionen från 2 maj 2011 kl. 13.35
Intellektuell regression är en företeelse som förekommer periodsvis i västerlandets historia och består i att alla plötsligt blir dumma i huvudet.
Under medeltiden
Medeltiden anses vanligtvis innebära en sådan period eftersom man under denna tid lät sig styras helt av bibeln och påven, istället för att som hos de gamla grekerna låta det intellektuella samtalet och kritiskt tänkande stå i första rummet. Som tur var följde renässansen på detta mörka kapitel i västernlandets historia och spred åter vetenskapens och det självständiga tänkandets ljus över de kristna dumhuvudena.
Under republiken och restorationen
I den engelskspråkiga världen ledde Oliver Cromwells republik och den efterföljande restorterande av monarkin, med Karl IIs kröning, ett bakslag för det allmänna intellektuella klimatet. Puritanerna lät efter att de tillsammans med sina bundsförvanter gjort sig av med Karl I inte vänta på sig vad gällde att skrota alla musikinstrument i kyrkor och kapell eftersom de hatade musik, liksom att stänga alla teatrar och kaféer, eftersom de hatade kultur och sällskapliga samtal om livets många knepigheter. Efter Cromwells död och efter att hans son jagats på flykten öppnades teatrarna igen och man skapade kultur som handlade om överklass-snusk så som ytliga urbana charlataner som jagade in lika ytliga men kurviga damer bakom skärmar i kulisserna. Man skrev ironisk eller lätt erotisk poesi om lättidentifierade överklasstanters utseenden och började så smått knåpa ihop grunden för den moderna rasismen.
I postmodernismen
Nästa stora period av intellektuell regression började efter det andra världskriget, men blommade inte ut förrän det kalla krigets slut 1989. Nu annonserade Fukuyama "historiens död" och nyliberaler världen över ansåg sig sitta på den enda sanningen om hur allt ska vara, vilket de, konstigt nog, uttryckte som att ideologierna var döda. Denna sanning består i att 'åt de som har skall vara givet' och 'åt de som inte har ska vara givet napalm och fosforbomber'. Det intellektuella samtalet består idag av förfasande över frekvensen av mörkhyde i västvärlden, att lönearbetare ställer krav på att faktiskt bli betalda för sitt arbete och att vänstern har mage att föreslå en lite annorlunda världsbild än den som går ut på ett slags förvirrad läsning av Darwins teori om det naturliga urvalet (i vilken själva "urvalet" går ut på militära angrepp från skyn och ett slags långsam svält orsakad av "frihandel"). I Sverige tillhör bland annat DN denna intellektuella regressions mest högljudda tillskyndare.