Västerbotten: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Västerbotten är en plats där man arbetar. På [[söndag]]ar skäms och ber man, resten av veckan [[göra rätt för sig|arbetar]] man. Här tågar ortordoxt marxistiska skogsarbetare, uppgödda på vegansk husmanskost, mot masurbjörkskogar för att ideellt bidraga till rikets exportnäring. I landskapets enda tätort, Umeå, regerar socialdemokratins utsände missionär, Lennart Holmgång, över bortskämdra horungar med akademisk examen tillsammans och i samråd med entreprenörskråets representant, Krister Olsson. Här tillåts ingen folkvilja stävja bygg-entusiasmen. Tillväxten säkras bland annat genom att kommunens hövdingar årligen låter riva upp och asfaltera om stadens samtliga gator. Landskapates många karja bergssluttningar har av det generösa näringslivet upplåtits till den exotiska urbefolkningen som vallar sina renar till trolltrummans sataniska rytm. <br><br>Västerbotten är, som den uppmärksamme redan slutit sig till, en kulturell smältdegel där samiska snöskotermekaniker lever sida vid sida med laestadianska punklegender och amerikanska akademiska stjärnskott som lockats dit av Umeå universitets kvinnliga rektors idoga nigande inför det annorstädes förfördelade näringslivet. I inlandet har den sociala ingenjörskonstens [[ivriga små bävrar]] byggt ett uppsamlingsläger för varghatande volvoägare och arbetslösa tailändska ungmöer. Det för bygden karaktäristiska svårmodet upplättas av den frihetsälskande lokalpatriotism som tar sig uttryck i skändandet av lika fridlysta som tjuvfällda lodjur. | Västerbotten är en plats där man arbetar. På [[söndag]]ar skäms och ber man, resten av veckan [[göra rätt för sig|arbetar]] man. Här tågar ortordoxt marxistiska skogsarbetare, uppgödda på vegansk husmanskost, mot masurbjörkskogar för att ideellt bidraga till rikets exportnäring. I landskapets enda tätort, Umeå, regerar socialdemokratins utsände missionär, Lennart Holmgång, över bortskämdra horungar med akademisk examen tillsammans och i samråd med entreprenörskråets representant, Krister Olsson. Här tillåts ingen folkvilja stävja bygg-entusiasmen. Tillväxten säkras bland annat genom att kommunens hövdingar årligen låter riva upp och asfaltera om stadens samtliga gator. Landskapates många karja bergssluttningar har av det generösa näringslivet upplåtits till den exotiska urbefolkningen som vallar sina renar upp- och nedför dessa backar till trolltrummans sataniska rytm. <br><br>Västerbotten är, som den uppmärksamme redan slutit sig till, en kulturell smältdegel där samiska snöskotermekaniker lever sida vid sida med laestadianska punklegender och amerikanska akademiska stjärnskott som lockats dit av Umeå universitets kvinnliga rektors idoga nigande inför det annorstädes förfördelade näringslivet. I inlandet har den sociala ingenjörskonstens [[ivriga små bävrar]] byggt ett uppsamlingsläger för varghatande volvoägare och arbetslösa tailändska ungmöer. Det för bygden karaktäristiska svårmodet upplättas av den frihetsälskande lokalpatriotism som tar sig uttryck i skändandet av lika fridlysta som tjuvfällda lodjur. | ||
[[Kategori: Vår värld]][[Kategori: Svea rike]] | [[Kategori: Vår värld]][[Kategori: Svea rike]] | ||
Versionen från 3 september 2011 kl. 12.53
Västerbotten är en plats där man arbetar. På söndagar skäms och ber man, resten av veckan arbetar man. Här tågar ortordoxt marxistiska skogsarbetare, uppgödda på vegansk husmanskost, mot masurbjörkskogar för att ideellt bidraga till rikets exportnäring. I landskapets enda tätort, Umeå, regerar socialdemokratins utsände missionär, Lennart Holmgång, över bortskämdra horungar med akademisk examen tillsammans och i samråd med entreprenörskråets representant, Krister Olsson. Här tillåts ingen folkvilja stävja bygg-entusiasmen. Tillväxten säkras bland annat genom att kommunens hövdingar årligen låter riva upp och asfaltera om stadens samtliga gator. Landskapates många karja bergssluttningar har av det generösa näringslivet upplåtits till den exotiska urbefolkningen som vallar sina renar upp- och nedför dessa backar till trolltrummans sataniska rytm.
Västerbotten är, som den uppmärksamme redan slutit sig till, en kulturell smältdegel där samiska snöskotermekaniker lever sida vid sida med laestadianska punklegender och amerikanska akademiska stjärnskott som lockats dit av Umeå universitets kvinnliga rektors idoga nigande inför det annorstädes förfördelade näringslivet. I inlandet har den sociala ingenjörskonstens ivriga små bävrar byggt ett uppsamlingsläger för varghatande volvoägare och arbetslösa tailändska ungmöer. Det för bygden karaktäristiska svårmodet upplättas av den frihetsälskande lokalpatriotism som tar sig uttryck i skändandet av lika fridlysta som tjuvfällda lodjur.