Motpåven i Gränna

Efter att påve Benedictus XVI meddelat sin avgång, den 11 februari i herrens år 2013, uppstod en schism i den kristna världen. I Vatikanen verkade allt vara business as usual - en ny påve skulle tillsättas, och kardinalerna lovade att han också skulle vara nazist, precis som den förra. Där kunde allt ha varit frid och fröjd, men i omvärlden kokade missnöjet. Den katolska kyrkan framstod för resten av världen som försvagad. För första gången på 800 år hade en påve frivilligt avgått. Vad sänder det för signaler, när killen just under Jesus i den kristna hierarkin inte tycker att det är så kul längre, och hellre startar en kombinationsaffär eller nåt?

Skolastiker skyndade till biblioteken för att finna prejudikat för motaktioner mot den romersk-katolska överheten. Och de som sökte, skulle också finna. Inom den katolska tron finns en stolt tradition av så kallade motpåvar, eller antipåvar. De är män som vägrar acceptera att de inte är minst lika balla som han i Vatikanen, och utser sig själva till påvar. Under historiens gång har en mängd motpåvar existerat, där de med starkast anspråk på riktig makt var de som tillsattes i Avignon, av den franske kungen Filip IV på 1300-talet. Nu för tiden är motpåvarna en sorglig skara sektmedlemmar, geografiskt avlägsna från maktens kärna. Men det skulle komma att förändras, 2013 i Gränna.

Varför står religionen utanför marknaden, frågade sig många kristna svenskar? Är inte förfallet inom katolicismen ett tecken på att det blivit för slappt rent konkurrensmässigt i den själsliga världen? I Gränna grunnade Alf Svensson, svensk kristendoms grand old man, tillsammans med sina rådgivare, över dessa frågor. Till slut fattade han ett beslut. Den 14:e februari 2013 utropade sig Alf Svensson till påve, under namnet Albion Venerabilis I. Runt sig hade han en konklav nytillsatta kardinaler, bestående av Marcus Birro och Paolo Roberto ingick. Tillsammans skulle de utmana Vatikanen. Budskapet var att uppvärdera påvedömet, fixa nya kläder, bättre pensionsförmåner, lite mer sex appeal. Regeringen Reinfeldt uttalade sitt aktiva stöd för initiativet, då det bara kunde innebära en frisk fläkt med lite gammal hederlig konkurrens i det där murkna örnnästet. En dag efter sitt tillkännagivande hade Albion Venerabilis I både hunnit erhålla en bannbulla från Vatikanen, mailat en egen tillbaka, och meddelat sin medverkan i melodifestivalen 2013. Under deltävlingen i Skellefteå skulle Albion Venerabilis I avslöja sina budord, tonsatt av Alexander Bard. Spänd förväntan följde.