De gamla grekerna

När man talar om De gamla grekerna avser man sällan Stavros, Papadopoulos och Amos som sitter och lirar backgammon utanför den lokala kiosken. Snarare avses ett vilt gäng gubbar som härjade runt medelhavet några tusen år före kristus. Platon, Sokrates och Aristoteles är de man mest snackar om när det handlar om gamla greker. Platon var jätteelitistisk och snackade hela tiden om att allt var fake i den fysiska världen och att allt var mycket mer true i vad han kallade "den äkta verkligheten", dit ingen fick komma utom han och kanske Sokrates. Sokrates är mest känd för att han klagade på ungdomar innan Elvis hade juckat sitt första juck och för att han tog livet av sig genom att svepa en giftbägare, vilket man måste medge är extremt rått. Aristoteles ville katalogisera allt i hela världen. Han var den första autisten. Aristoteles benämndes under medeltiden sällan med namn utan oftast kort och gott som Filosofen, alltid med stort F. Detta, får man anta, skulle ha gjort honom mycket, mycket nöjd och antagligen helt outhärdlig att umgås med. Det finns många fler saker som de gamla grekerna var först med.

• Poeten Sapfo skapade hela subkulturen "svår poetlesbian" på sin ö, Lesbos.
• Archimedes kom på att det bubblar om man fiser i badet. Han var även den första människan som drömde om att använda robotklor och värmestrålar som vapen.
• Diogenes var den första hippiecrustaren. Trots att han kom från en förmögen bakgrund (farsan var bankir, vettu)valde han att squatta en gammal tunna. Han uppfann Kynismen (idag cynismen), som senare skulle komma att utvecklas till den flummigt sköna idétraditionen Stoicismen. Under sin levnad rackade han ner på etablissemanget (på den tiden Alexander den store) och Platon. Hur han dog är omdiskuterat, men enligt wikipedia ska han ha dött antingen av att ha käkat rutten bläckfisk 8antagligen dumpstrad), ha blivit biten av en äcklig hund eller helt enkelt hållit andan i protest tills han dog. Crust as fuck existence.