Brandklipparen: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
Brandklipparen var Karl XIIs [[häst]]. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö Slott där den dog efter att ha sprungit rätt in i en stenmur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland och fick inga kända avkommor.
Brandklipparen var Karl XIIs [[häst]]. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö slott där den dog efter att ha sprungit rätt in i en stenmur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland och fick inga kända avkommor.


[[Fil:Brandklipparen.jpg|miniatyr|200px|Brandklipparen med sin husse Karl XII.]]
[[Fil:Brandklipparen.jpg|miniatyr|200px|Brandklipparen med sin husse Karl XII.]]

Versionen från 3 januari 2011 kl. 14.54

Brandklipparen var Karl XIIs häst. Den ligger begravd med minnessten och allt utanför Ängsö slott där den dog efter att ha sprungit rätt in i en stenmur. På stenen står: "Konung Carl XII:s siste häst stört anno 1740". Klippare betyder ungefär klappra, precis som engelskans "clipper" och latinets "clipperus". Var hästen dessutom rödbrun till färgen var namnet givet. Han härstammade från Småland och fick inga kända avkommor.

Brandklipparen med sin husse Karl XII.
Stenmuren vid Ängsö slott som Brandklipparen sprang ihjäl sig mot.

En dikt om Brandklipparen, skaldad av Carl Snoilsky:
Brandklipparn frågade ej: varthän?
Och ännu mindre: varför?
Men travade friskt bland snön i Ukrän
Som på sin äng vid Kungsör.

En häst, en häst att rädda vår kung,
Ur hängbår krossad och stjälpt!
Brandklipparn kom över rökhöljd ljung
På honom vart kungen hjälpt.

En sakta gnäggning han från sig gav,
Det låg en klagan däri:
Jag mäktar ej mera - herre, sitt av!
Jag tror, att det är förbi.

Kungen han dödde, han trillade av,
Men havremoppen travade på.
Av majestätet blev det bara skit kvar,
Men pollen var glad ändå!