Elaka Anna: Skillnad mellan sidversioner
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Viggo (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Elaka Anna var alla småpunkares skräck. Hon bodde i ett crustpunkarkollektiv i en radhusförort till Stockholm. Kollektivet benämndes av grannarna "knarkarna på 75an". Elak…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (2 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Elaka Anna var alla småpunkares skräck. Hon bodde i ett crustpunkarkollektiv i en radhusförort till Stockholm. Kollektivet benämndes av grannarna "knarkarna på 75an". | Elaka Anna var alla småpunkares skräck. Hon bodde i ett crustpunkarkollektiv i en radhusförort till [[Stockholm]]. Kollektivet benämndes av grannarna "knarkarna på 75an". | ||
Elaka Anna hatade när Grove Love Hallings osnutna punkkompisar från Skåne kom på besök och hon visade detta öppet, genom att dels vara jättesur och otrevlig och dels genom att högt beklaga sig och fråga sina kollektivkamrater "hur länge ska de stanna" när besökarna befann sig i rummet intill. | Elaka Anna hatade när Grove Love Hallings osnutna punkkompisar från Skåne kom på besök och hon visade detta öppet, genom att dels vara jättesur och otrevlig och dels genom att högt beklaga sig och fråga sina kollektivkamrater "hur länge ska de stanna" när besökarna befann sig i rummet intill. | ||
Det sägs att Elaka Anna faktiskt varit snäll en gång och skänkt bort ett soprumsfynd till en storväxt punkare från Kalmar. | Det sägs att Elaka Anna faktiskt varit snäll en gång och skänkt bort ett soprumsfynd till en storväxt punkare från Kalmar. | ||
[[Kategori: Fantastiska levnadsöden]] | |||
Nuvarande version från 25 augusti 2012 kl. 11.07
Elaka Anna var alla småpunkares skräck. Hon bodde i ett crustpunkarkollektiv i en radhusförort till Stockholm. Kollektivet benämndes av grannarna "knarkarna på 75an".
Elaka Anna hatade när Grove Love Hallings osnutna punkkompisar från Skåne kom på besök och hon visade detta öppet, genom att dels vara jättesur och otrevlig och dels genom att högt beklaga sig och fråga sina kollektivkamrater "hur länge ska de stanna" när besökarna befann sig i rummet intill.
Det sägs att Elaka Anna faktiskt varit snäll en gång och skänkt bort ett soprumsfynd till en storväxt punkare från Kalmar.