Ta för sig

Att ta för sig kan antingen vara något väldigt fult eller något väldigt fint, beroende på perspektiv. Att ta för sig, oberoende av hur man ser på det, går ut på att man inte väntar på sin tur eller att man inte är beredd att dela på kakan med andra, utan att man helt sonika kliver fram och tar det man vill ha. Är man tokliberal är det väldigt fint att ta för sig: så fint, faktiskt, att tokliberalerna ofta får något sentimentalt över sig och de genomgår en känslostorm som inte sällan gör att en tår sakta rullar nedför deras rödlätta kinder. Att ta för sig är nämligen det som nyliberalism går ut på. Nyliberaler ser det som ett stort problem att de inte får ta för sig av allt omkring dem och tycker att detta är det värsta av det offentliga samhällets många övergrepp på individen. Man har till och med utvecklat en egen, mycket framgångsrik, form av feminism som går ut på att kvinnor ska lära sig att ta för sig. Om det i något sammanhang uttrycks missnöje med att någon tagit för sig eller att människor uppmanats att ta för sig brukar tokliberalerna himla med ögonen om tala om jantelagen och att det är "typsikt svenskt" att inte ta för sig. Med "typsikt svenskt" menar de att det är ett arv från arbetarrörelsens formativa årtionden att det bland gemene man anses ofint att stjäla andras eller kollektiv egendom för eget bruk och nyttjande.