Sal Paradise: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
En Sal Paradise är en person som går själv på spelningar. Att hen är ensam betyder dock inte att hen är bedrövad och tillbakadragen. Tvärt om. Här ska det rockas uta-ba-[[helvetet|helvete]]! Kanske är Paradise inte en ensamvarg i sin vardag utan precis som de flesta människor del av ett arbetslag, familj och vänkrets, men isåfall delar ingen av dessa Paradises gränslösa entusiasm för kanadensisk [[sludge]]/DC hardcore/allsång-på-Skansen-pop osv. Sal Paradise är på spelningen först av alla och har hängt på låset sedan sen eftermiddag, <i>pumped</i>. Hen köper allt som finns till försäljning på merchbordet direkt, för att försäkra sig om att få minst ett ex av allt som [[merchnisse]]n erbjuder. Sedan jagar Paradise efter bandmedlemmar, och i brist på sådana även roddare, inför vilka hen tjatar om hur jävla bra bandets musik är. När det blir dags för bandet att gå på befinner sig Paradise längst fram, headbangandes, hoppandes och vrålandes. Runt hen bildas ett isolerande tomrum eftersom ingen annan riktigt delar denna intensiva passion eller pallar med den, även om resten av publiken förstås också är här för att de gillar musiken. Bandet är Sal Paradises riktiga vänner på ett själsligt plan, misstänker hen, så det gäller att passa på nu när de är på genomresa. Efter spelningen är Paradise således sist att lämna byggnaden eftersom det alltid finns en strimma av hopp att bandet ska erbjuda hen att uppgå i deras gemenskap för all framtid. Kanske kommer de ta med Paradise på en episk, livsbejakande resa över hela världen. När detta inte händer blir dock inte Paradise förkrossad över det, utan lunkar mot pendeltåget med ett leende på läpparna och nio kilo merch i sjömanssäcken på ryggen, liksom uttömd efter en av de största kvällarna i livet, | En Sal Paradise är en person som går själv på spelningar. Att hen är ensam betyder dock inte att hen är bedrövad och tillbakadragen. Tvärt om. Här ska det rockas uta-ba-[[helvetet|helvete]]! Kanske är Paradise inte en ensamvarg i sin vardag utan precis som de flesta människor del av ett arbetslag, familj och vänkrets, men isåfall delar ingen av dessa Paradises gränslösa entusiasm för kanadensisk [[sludge]]/DC hardcore/allsång-på-Skansen-pop osv. Sal Paradise är på spelningen först av alla och har hängt på låset sedan sen eftermiddag, <i>pumped</i>. Hen köper allt som finns till försäljning på merchbordet direkt, för att försäkra sig om att få minst ett ex av allt som [[merchnisse]]n erbjuder. Sedan jagar Paradise efter bandmedlemmar, och i brist på sådana även roddare, inför vilka hen tjatar om hur jävla bra bandets musik är. När det blir dags för bandet att gå på befinner sig Paradise längst fram, headbangandes, hoppandes och vrålandes. Runt hen bildas ett isolerande tomrum eftersom ingen annan riktigt delar denna intensiva passion eller pallar med den, även om resten av publiken förstås också är här för att de gillar musiken. Bandet är Sal Paradises riktiga vänner på ett själsligt plan, misstänker hen, så det gäller att passa på nu när de är på genomresa. Efter spelningen är Paradise således sist att lämna byggnaden eftersom det alltid finns en strimma av hopp att bandet ska erbjuda hen att uppgå i deras gemenskap för all framtid. Kanske kommer de ta med Paradise på en episk, livsbejakande resa över hela världen. När detta inte händer blir dock inte Paradise förkrossad över det, utan lunkar mot pendeltåget med ett leende på läpparna och nio kilo merch i sjömanssäcken på ryggen, liksom uttömd efter en av de största kvällarna i livet, bortsett alla andra spelningar med band hen diggar. | ||
[[Kategori: Folk och personlighetstyper]] | [[Kategori: Folk och personlighetstyper]] | ||
[[Kategori: musik]] | [[Kategori: musik]] | ||
[[Kategori: Konsertbesökare]] | [[Kategori: Konsertbesökare]] | ||
Versionen från 18 april 2017 kl. 11.19
En Sal Paradise är en person som går själv på spelningar. Att hen är ensam betyder dock inte att hen är bedrövad och tillbakadragen. Tvärt om. Här ska det rockas uta-ba-helvete! Kanske är Paradise inte en ensamvarg i sin vardag utan precis som de flesta människor del av ett arbetslag, familj och vänkrets, men isåfall delar ingen av dessa Paradises gränslösa entusiasm för kanadensisk sludge/DC hardcore/allsång-på-Skansen-pop osv. Sal Paradise är på spelningen först av alla och har hängt på låset sedan sen eftermiddag, pumped. Hen köper allt som finns till försäljning på merchbordet direkt, för att försäkra sig om att få minst ett ex av allt som merchnissen erbjuder. Sedan jagar Paradise efter bandmedlemmar, och i brist på sådana även roddare, inför vilka hen tjatar om hur jävla bra bandets musik är. När det blir dags för bandet att gå på befinner sig Paradise längst fram, headbangandes, hoppandes och vrålandes. Runt hen bildas ett isolerande tomrum eftersom ingen annan riktigt delar denna intensiva passion eller pallar med den, även om resten av publiken förstås också är här för att de gillar musiken. Bandet är Sal Paradises riktiga vänner på ett själsligt plan, misstänker hen, så det gäller att passa på nu när de är på genomresa. Efter spelningen är Paradise således sist att lämna byggnaden eftersom det alltid finns en strimma av hopp att bandet ska erbjuda hen att uppgå i deras gemenskap för all framtid. Kanske kommer de ta med Paradise på en episk, livsbejakande resa över hela världen. När detta inte händer blir dock inte Paradise förkrossad över det, utan lunkar mot pendeltåget med ett leende på läpparna och nio kilo merch i sjömanssäcken på ryggen, liksom uttömd efter en av de största kvällarna i livet, bortsett alla andra spelningar med band hen diggar.