Autenticitet: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Autenticitet är en krydda som för musiken motsvarar curryn i den indiska matlagningen. Där indierna kryddar härsket kött med curry för att förtränga dess odör, strös...') |
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Autenticitet är en krydda som för musiken motsvarar curryn i den indiska matlagningen. Där indierna kryddar härsket kött med curry för att förtränga dess odör, strösslar den moderne musikkonsumenten sina alster med autenticitet för att dölja dess ruttna bismak, och tycks bekvämt nog förväxla det fysiskt nödvändiga kravet på att lindra oätlighet med högaktad ''äkthet'', född ur inget annat behov än att rättfärdiga | Autenticitet är en krydda som för musiken motsvarar curryn i den indiska matlagningen. Där indierna kryddar härsket kött med curry för att förtränga dess odör, strösslar den moderne musikkonsumenten sina alster med autenticitet för att dölja dess ruttna bismak, och tycks bekvämt nog förväxla det fysiskt nödvändiga kravet på att lindra oätlighet med högaktad ''äkthet'', född ur inget annat behov än att rättfärdiga lyssnarens godtyckliga estetiska preferens. Och när man frågar någon om varför den lyssnar på en särskild låt, är oftast autenticiteten vad som lyfts primärt - "den svart snubbe som gjort den här är ''riktigt'' jävla fattig!". Den skeptiske kan fråga sig vad äkta musik gjort för skillnad i jämförelse med oäkta dito, men svaret gör en mest sannolikt mer deprimerad än upplyft så det är lika bra att hålla käften. | ||
[[Kategori: Musik]] | [[Kategori: Musik]] | ||
Nuvarande version från 2 mars 2018 kl. 23.01
Autenticitet är en krydda som för musiken motsvarar curryn i den indiska matlagningen. Där indierna kryddar härsket kött med curry för att förtränga dess odör, strösslar den moderne musikkonsumenten sina alster med autenticitet för att dölja dess ruttna bismak, och tycks bekvämt nog förväxla det fysiskt nödvändiga kravet på att lindra oätlighet med högaktad äkthet, född ur inget annat behov än att rättfärdiga lyssnarens godtyckliga estetiska preferens. Och när man frågar någon om varför den lyssnar på en särskild låt, är oftast autenticiteten vad som lyfts primärt - "den svart snubbe som gjort den här är riktigt jävla fattig!". Den skeptiske kan fråga sig vad äkta musik gjort för skillnad i jämförelse med oäkta dito, men svaret gör en mest sannolikt mer deprimerad än upplyft så det är lika bra att hålla käften.