Haiku

Haiku är en versform som är populär inom japansk poesi, men som har sitt ursprung i nordkinesisk poesi från tang-dynastins dagar. Haikun består av tre rader med två olika versmeter, den ena (rad ett och tre) på fem stavelser och den andra (rad två) på sju. Haikun är normalt avdelad i två led - rad ett och två bildar ett led och rad tre ett. Ofta byggs en viss stämning eller scen upp i den första raden, medan den andra introducerar ett nytt element i dikten, ofta som en oväntad förändring som på ett omedelbart och till och med dramatiskt vis kastar om den bild som läsaren har skapat i sitt inre. I någon av leden förekommer traditionellt en så kallad kigo, det vill säga ett ord som på ett mer eller mindre subtilt vis situationerar dikten i en av årstiderna. I modern Haiku förkommer dock dikter utan kigo minst lika ofta som dikter med. Kigon kan vara en direkt referens till året, så som en månad, helgdag, festival eller annan speciell dag. Den kan också vara den mer subtil referens, så som närvaron av en viss, säsongsbunden växt (så som körsbärsblom), en referens till färgen av ett löv, immande andedräkt, närvaron av eller sången hos en säsongsbunden fågel och så vidare. Den medeltida Japanska diktaren Basho framhålls generellt av poesihistoriker och Haiku-älskare som den mest genialiske diktaren i haikuns långa historia.

Exempel på Haikudikter med kigo

Farsan, i gummistövlar,
står på gårdsbacken och svär -
packad och förkyld

Isblandat störtregn
har gjort jumpapåsen blöt -
Friluftsdag i mars

Ingen vill komma
på min födelsedagsfest -
För då är det påsk

Det luktar fiskrens
ur gubbens mörka munhål-
Svanarna flyttar

Exempel på Haikudikter utan kigo

Farsan och farfar
drämmer näven i bordet -
ryter åt farmor

Brevbärarens fru
Blir kanske inte så glad nu -
För han ser död ut

Halkar på död fisk
och slår huvet i stenen -
Farmor skrattar glatt

Jag är förlamad
ända från midjan och ner
men ingen bryr sig.