Furstespegel: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Furstespegel är benämningen på en väldigt smal litterär genre. Vad alla böcker i genren har gemensamt är att de innehåller tips om hur man blir en bra härskare. Det u...') |
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
===Moderna furstespeglar=== | ===Moderna furstespeglar=== | ||
Den skrift som används flitigast av dagens makthavare, för att lära sig hur man ska föra sig, är serietidningen ''Pellefant''. Texten är en fabel om en arrogant elefant som mobbar sina kompisar | Den skrift som används flitigast av dagens makthavare, för att lära sig hur man ska föra sig, är serietidningen ''Pellefant''. Texten är en fabel om en arrogant elefant som mobbar sina kompisar så väl som seriens enda rasifierade karaktär, vilken porträtteras på ett sanslöst rasistiskt sätt. När allt håller på att gå åt skogen för Pellefant (för Pellefant hamnar ofta i knipa), använder sig inte sällan protagonisten av våld för att lösa sina konflikter. Jimmie Åkesson och [[Jan Björklund]] är två av seriens mest hängivna läsare. | ||
[[Kategori: Litteratur]] | [[Kategori: Litteratur]] | ||
Nuvarande version från 25 juni 2014 kl. 11.22
Furstespegel är benämningen på en väldigt smal litterär genre. Vad alla böcker i genren har gemensamt är att de innehåller tips om hur man blir en bra härskare. Det utom tvivel mest kända exemplet på en furstespegel är Niccoló Machiavellis "Fursten" (Il Principe, 1513), i vilken Machiavelli slår fast att människor är taskiga och att det är dumt att anta något annat när man ska härska över dem. Andra exempel är den ursprungligen indiska Kalila och Dimna (dock mest känd på arabiska Kalïla wa Demna, översatt av Ibn Al-Muqaffa 750 e.Kr.), som genom fabler lär ungefär samma läxor som Fursten. Fast med hjälp av gulliga djur istället för en sur italienare.
Moderna furstespeglar
Den skrift som används flitigast av dagens makthavare, för att lära sig hur man ska föra sig, är serietidningen Pellefant. Texten är en fabel om en arrogant elefant som mobbar sina kompisar så väl som seriens enda rasifierade karaktär, vilken porträtteras på ett sanslöst rasistiskt sätt. När allt håller på att gå åt skogen för Pellefant (för Pellefant hamnar ofta i knipa), använder sig inte sällan protagonisten av våld för att lösa sina konflikter. Jimmie Åkesson och Jan Björklund är två av seriens mest hängivna läsare.