Höst

Hösten är den mest medelklassiga av alla årstider. Den infaller i regel efter sommaren och innan vintern. På hösten är det brukligt att klä sig i jordiga färger, att vira in sig i en grovmaskig halsduk och att konsumera stora mängder rooibos, uppkrupen som en uv i sin soffa. Utanför blåser det upp till en storm som är mer mysig än skrämmande, samtidigt som man läser en roman om en ung kvinna som söker kärlek, men bara kan uttrycka sina känslor i olika komplicerade färgkombinationer och genom att imitera de ensammaste valarnas sång. Om det blir aktuellt att titta på film är det Juno som gäller. Helst ska man inte lyssna på musik, eftersom de döende lövens rasslande är ett vackert kväde i sig. Men om situationen kräver det får man lyssna på väldigt lätt tweepop, eller i det fall man finner sig själv ståendes på en klippa, blickande ut över ett kokande hav, Carmina burana - O fortuna. Om man hipp som happ skulle hamna i en sexuell situation på hösten, är det strikt förbjudet att få orgasm. Det är en alldeles för kraftfull upplevelse för den lågmälda hösten. Istället ska samlaget avslutas med att man med snörvlande näsa ursäktar sig, hösten gör en så skör, och det är mysigare att bara ligga och kramas. Undantaget är återigen om man befinner sig på en klippa invid ett kokande hav, då vågorna som piskar mot den klippiga stranden med fördel kan slå an rytmen som leder till ett kraftfullt sexuellt klimax.