Kavajrock

Kavajrock är en musikgenre och undergrupp till den så kallade gubbrocken. Länge kallades all rock framförd av äldre män för gubbrock, men sen förgubbades de manliga musiker som var verksamma inom gothrock och new wave på 80-talet och med ens förändrades sakernas tillstånd. Kavajrocken handlar allt som oftast om omöjlig kärlek, oförmåga att njuta av livets små glädjeämnen, samt den bittra men mållösa längtan som musiken framkallar. Kavajrockens okrönte konung i Sverige är Joakim Thåström, men varje stad med över 15000 invånare har åtminstone ett lokalt kavajrockband, älskade av innehavaren av stadens konkurshotade skivaffär, samt ett litet antal kvinnliga receptionister och stentrollsaffärsägare. Musiker inom genren önskar förmedla budskapet att det faktum att livet är en kedja av nederlag och hemskheter inte är en anledning att likt den desillusionerade proggrockaren slänga sig i en soffa med en ostmacka i näven och läsa en fågelbok. Tvärtom är livets meningslöshet i kavajrockarens ögon en anledning att dricka vin och röka långa cigaretter i murriga källarlokaler, samtidigt som man knappt talar med en hårdsminkad och trånande receptionist som man senare idkar lidelsefull men ordlös älskog hos. Som den kvicktänkte läsaren redan insett har kavajrocken, liksom andra populära genrer så som kängpunk och shoegaze, fått sitt namn från ett klädesplagg. Svarta kavajer är nämligen något som män som ljuger om att de såg the Cures första spelning i Skandinavien förknippar med både ’snygg stil’ och romantiskt förfall. Den döljer också lite diskret kärlekshandtagen, så det finns mer än en anledning till att kavajen är något man sällan ser en kavajrockare utan. Om man inte är hans partner. Då tvingas man antagligen istället se nog av rygghår och dåligt sittande gubbkallingar för att önska att kavajen kunde få vara kvar på även när kavajrockaren vistas i det gemensamma hemmet.