Psalmodikon: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (3 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Ett psalmodikon är ett stränginstrument som togs fram som ett sakralt alternativ till den lömska fiolen och dragspelet, Djävulsbälgen. Det består av en mindre resonanslåda och en smal greppbräda som löper till instrumentets huvud där den enda strängen fästs, varpå den gneds med ohartsad stråke. Detta instrument spelades främst av barn i skolåldern då det länge var det enda instrument som tilläts i skolundervisningen. Att anta att det uteslutande gnisslades fram | Ett psalmodikon är ett stränginstrument som togs fram som ett sakralt alternativ till den lömska fiolen och dragspelet, Djävulsbälgen. Det består av en mindre resonanslåda och en smal greppbräda som löper till instrumentets huvud där den enda strängen fästs, varpå den gneds med ohartsad stråke. Detta instrument spelades främst av barn i skolåldern då det länge var det enda instrument som tilläts i skolundervisningen. Att anta att det uteslutande gnisslades fram psalmer på detta instrument är nog en bra gissning - och att det lät hellre än bra. Ungarna bedömdes i regel som för trötthövdade för att ge sig på att läsa noter, så de sakrala låtarna skrevs med talskrift där en siffra motsvarade ett band på greppbrädan; ej olikt modern tablatur. Den lät antagligen helt förjävligt och ungarna lär ha längtat tills fröken hoppade upp på tramporgeln och tvingade hela klassen att stämma upp i 'Höga visan' istället. | ||
Kända spelare: | Kända spelare: | ||
Nuvarande version från 27 januari 2017 kl. 21.23
Ett psalmodikon är ett stränginstrument som togs fram som ett sakralt alternativ till den lömska fiolen och dragspelet, Djävulsbälgen. Det består av en mindre resonanslåda och en smal greppbräda som löper till instrumentets huvud där den enda strängen fästs, varpå den gneds med ohartsad stråke. Detta instrument spelades främst av barn i skolåldern då det länge var det enda instrument som tilläts i skolundervisningen. Att anta att det uteslutande gnisslades fram psalmer på detta instrument är nog en bra gissning - och att det lät hellre än bra. Ungarna bedömdes i regel som för trötthövdade för att ge sig på att läsa noter, så de sakrala låtarna skrevs med talskrift där en siffra motsvarade ett band på greppbrädan; ej olikt modern tablatur. Den lät antagligen helt förjävligt och ungarna lär ha längtat tills fröken hoppade upp på tramporgeln och tvingade hela klassen att stämma upp i 'Höga visan' istället.
Kända spelare:
- Sebedeus Stenberg