Haschrebell

En haschrebell är, som titeln antyder, en person som för all del är rebell och kämpar mot systemets obeskrivliga förtryck, men endast i den mån som det tillåts av ett kompakt haschrus. Urtypen för en haschrebell är den tyske Norbert Kröcher som 1976 reste till Sverige för att liksom skopa upp och fånga in den svenska ministern Anna-Greta Leijon i en låda. Syftet bakom aktionen var att utpressa Västtysklands regering till att släppa politiska fångar. Men väl i Sverige nöjde sig Kröcher med att flanera runt i Stockholm med sin älskarinna, dricka starkisar, råna en bank, bygga en miniatyrbåt av tändstickor och så klart röka 70-talsbraj.

Kidnappningsplanerna fullföljdes aldrig. Och det kan ses som symptomatiskt för haschrebellen att den har en rätt mañana inställning till politisk aktivism som förlitar sig för mycket på komplex planering. Särskilt om den politiska aktivismen inkräktar på alla viktiga sysslor som utgör grundpelarna i en haschrökares vardag, som att gå på Konsum och köpa Xtras lågprisköttbullar, dricka folköl och fullkomligt uppslukas av existentiella bryderier på kökssoffan.

Haschrebellen återfinns ofta i vänsterkretsar, då haschets och socialismens ideologier kan enas i ett motstånd mot den småborgerliga vardagens kvävande monotona tyngd och cyniska krav på produktivitet. Ett annat slags haschrebeller är aktiva inom den liberala högerns ungdomsförbund. Det är en skara före detta elevrådsordförande i fluga och marinblå blazer som är för att hasch ska legaliseras på principiell grund. Själva skulle de aldrig ta i den sinnesbefriande kådan, eftersom det skulle kunna riskera deras framtida karriärer. Ur ett identitetspolitiskt perspektiv borde således dessa borgerliga strebers uteslutas helt ur haschrebellrörelsen, men en strikt exkluderingspolicy har aldrig varit en metod omfamnad av haschrebellerna, och därför tillåts de prydliga nördarna att existera i haschrebellrörelsens periferi.