Shizo Kanaguri

Shizo Kanaguri (1891-1984) var en japansk geografilärare som gått till historien som tidernas sämsta maratonlöpare. Hans första lopp var sommar-OS i Stockholm 1912 och hur fan han lyckades kvalificera sig dit är egentligen en större gåta än hans sluttid. Kanaguri startade hur som helst loppet men fick ungefär halvvägs så förjävla tråkigt att han stannade till hos en familj som satt i trädgården och fikade. Alla som någon gång sprungit vet förmodligen precis hur uttråkad han måste ha känt sig, och på den tiden hade man inte ens uppfunnit hörlurar så han kunde inte ta med sin mp3-spelare. Den enda portabla musik som fanns att tillgå då var att låta någon springa bredvid med en plåttratt och skrika Jussi Björlinglåtar. Nåväl, åter till trädgården där Kanaguri bjöd in sig själv och njutningsfullt klämde några bullar och ett glas saft. "-Fan så mycket roligare än att springa", tänkte han antagligen (OBS. källa saknas). När han fikat klart hade alla andra hunnit så långt före att Kanaguri tyckte det kändes ovärt att springa klart så han drog hem till Japan istället. Men arrangörerna, som alla var tjurskalligt nitiska Socialdemokrater, vägrade dock frångå sin livsfilosofi om att rätt ska vara rätt och lät klockan gå eftersom ingen anmälan om avbrutet lopp inkommit. 1962 lyckades man lokalisera Kanaguri och informera honom om situationen. Det visade sig att han fortfarande levde sitt liv mañana men efter ytterligare några år pallrade han sig faktiskt åter till Stockholm och gick i mål. Kanaguris tid blev 54 år, åtta månader, sex dagar, åtta timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder.

Lazaro, möjligtvis sämst.

Portugisen Francisco Lazaro som också deltog i loppet har fortfarande en tjänstemannateoretisk möjlighet att få en sämre tid då han ännu inte gått i mål eller anmält att han brutit. Han dog dock av uttorkning efter att ha sprungit mindre än två mil så alla rationella förståsigpåare är överens om att han aldrig kommer kunna hota Kanaguri.