Dansk kanot

Danmark är som bekant ett örike men landmassor utspridda värre än camparna på Roskildefestivalen. Något vår kung Karl X Gustav exempelvis fick erfara bittert när han släpade ut kavaleriet på öresunds bräckliga isar för att än en gång ge Preben på tassen och ta förråden av Tuborg och Gamle Ole i krigsbyte. Simningens ädla konst har aldrig varit allmän kunskap hos befolkningen utan har mer betraktats som magi eftersom vatten är förknippat med tabubelagda ämnen som tvagning och alkoholfritt. Tappra försök med att pumpa christianiacykelns däck med helium och fylla dannebrogen med varmluft över en brinnande soptunna har allt som oftast slutat i katastrof när dansken önskat resa mellan två öar. Ett pionjärprojekt med att gå på havsbottnen mellan Fyn och Samsø och andas i en trädgårdsslang var lyckat till en början men avbröts när tanten som ägde slangen ville ha tillbaka den.

År 1970 bestämde sig den pensionerade pølsenauten Mogens Sandfær för att lösa detta problem en gång för alla. Hans mål var att skapa en farkost som kunde härma egenskaperna hos de sälkadaver han sett färdas nästan i nivå med vattenytan. Med hjälp av ett par vadarstövlar och en lång pinne lyckades han samla in tillräckligt med döda sälar som han knöt ihop med ett hamparep och fick på så sätt en konstruktion stark nog att bära honom. Den första prototypen var svår att manövrera men när han kompletterade uppfinningen med att använda en spade till att skotta bort vattnet i fören märkte han att konstruktionen faktiskt började backa. Det danska patentverker, Pax!, beviljade patent och Sandfær har allt sedan dess varit en förmögen man med monopol på inhemsk sjöfart.