Outron på Oi!-låtar: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'En riktig Oi!-låt avslutas med att alla muskier slår lite kaosartat på sina instrument samtidigt som sångaren samanfattar vad hen just sjungit med att nonchalant säga nå...') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
En riktig Oi!-låt avslutas med att alla | En riktig Oi!-låt avslutas med att alla musiker slår lite kaosartat på sina instrument samtidigt som sångaren samanfattar vad hen just sjungit med att nonchalant säga nåt i stil med ”that’s right you bloody wanker”, ”United! *klapp* *klapp* *klapp*, United! *klapp* *klapp* *klapp*” eller ”let’s go grab a pint lads”. Typ nåt sånt. Det här ligger alltså utanför låtens ordinarie struktur och hade i andra genrer helt säkert klippts bort, men inom Oi!:en tycker man det är viktigt att ha kvar detta då det visar på en autencitet hos bandet och att man fan inte bryr sig om vad någon annan tycker. Redan Sham 69 körde på den här prylen så dom, eller kanske Cockney Rejects, var antagligen först. Som lyssnare kan man känna att det här blir lite lökigt efter ett tag, för så himla attitydmättat är det väl ändå inte att stå och vara barnslig i en musikstudio. Men samtidigt inte världens big deal heller så vill Oi!-banden fortsätta med den här grejen så kan dom få göra det. | ||
[[Kategori: Musik]] | [[Kategori: Musik]] | ||
Nuvarande version från 26 oktober 2017 kl. 07.17
En riktig Oi!-låt avslutas med att alla musiker slår lite kaosartat på sina instrument samtidigt som sångaren samanfattar vad hen just sjungit med att nonchalant säga nåt i stil med ”that’s right you bloody wanker”, ”United! *klapp* *klapp* *klapp*, United! *klapp* *klapp* *klapp*” eller ”let’s go grab a pint lads”. Typ nåt sånt. Det här ligger alltså utanför låtens ordinarie struktur och hade i andra genrer helt säkert klippts bort, men inom Oi!:en tycker man det är viktigt att ha kvar detta då det visar på en autencitet hos bandet och att man fan inte bryr sig om vad någon annan tycker. Redan Sham 69 körde på den här prylen så dom, eller kanske Cockney Rejects, var antagligen först. Som lyssnare kan man känna att det här blir lite lökigt efter ett tag, för så himla attitydmättat är det väl ändå inte att stå och vara barnslig i en musikstudio. Men samtidigt inte världens big deal heller så vill Oi!-banden fortsätta med den här grejen så kan dom få göra det.