Telefonkatalog: Skillnad mellan sidversioner
m (Telefonkatalog telefoner) |
Viggo (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 6: | Rad 6: | ||
En normalstor telefonkatalog som tex Gävle-delen vägde ca 7Kilo och televerket som bolaget hette som gav ut katalogen gjorde busiga försök att få katalogen att se hipp ut genom att från år till år ha mörkgröna och ångestframkallande blå färger på pärmarna. | En normalstor telefonkatalog som tex Gävle-delen vägde ca 7Kilo och televerket som bolaget hette som gav ut katalogen gjorde busiga försök att få katalogen att se hipp ut genom att från år till år ha mörkgröna och ångestframkallande blå färger på pärmarna. | ||
Telefonkataloger för områden som större städer | Telefonkataloger för områden som större städer t ex Stockholm var av sådan vikt att de lätt hade kunnat fungera som ankare till en mellanstor oljerigg. | ||
Telefonerna på den här tiden var också stora och tunga och satt fast med en sladd i väggen som sedan var ihopkopplad med alla andra i hela världen som också hade en telefon. | Telefonerna på den här tiden var också stora och tunga och satt fast med en sladd i väggen som sedan var ihopkopplad med alla andra i hela världen som också hade en telefon. | ||
Versionen från 8 september 2011 kl. 22.15
En telefonkatalog är en katalog med telefoner i SKULLE MAN KUNNA TRO. Förr i tiden dvs fram till 1900talets slut så fanns det stora tråkiga böcker med flera hunratusentals sidor i med namn adress och telefon-nummer till de personer som hade en telefon.
Man kunde med viss möda bläddra sig fram till den person man sökte och sedan hitta numret till vederbörande, under den här tidsepoken så fick saker och ting ta den tid det tog och ord som bråttom eller fan vilken tid det tar var ännu inte uppfunna.
En normalstor telefonkatalog som tex Gävle-delen vägde ca 7Kilo och televerket som bolaget hette som gav ut katalogen gjorde busiga försök att få katalogen att se hipp ut genom att från år till år ha mörkgröna och ångestframkallande blå färger på pärmarna.
Telefonkataloger för områden som större städer t ex Stockholm var av sådan vikt att de lätt hade kunnat fungera som ankare till en mellanstor oljerigg.
Telefonerna på den här tiden var också stora och tunga och satt fast med en sladd i väggen som sedan var ihopkopplad med alla andra i hela världen som också hade en telefon.
Ville man ha en evighets klabb till vedbrasan så var telefonkatalogen oumbärlig, det finns berättelser om sådana som brunnit i månader utan att elden falnat, dock blir den tråkigare att läsa (om möjligt) i detta skick.