Tysken

Ofta när det talas om tysken avses tysklands armé i något av de två världskrig som förbundsrepubliken startat, men detta är missvisande och fel. ’Tysken’ benämner nämligen den överförfriskade tysk med kommunistglasögon och stirrande blick som ofelbart finns i publiken på alla spelningar på kontinenten eller de brittiska öarna. Vilken spelning det rör sig om spelar inte så stor roll, även om det oftast handlar om någon slags lite grabbig hårdrock, för tysken ingår i ett eget slags subkultur. Han, för det rör sig om en man, har normalt ett klockrent psykopatutseende, en trasig kofta, en rock av läder kanske, samt stövlar och någon form av vida byxor med en massa fickor och band som hänger. Men det är inte hans utseende eller utstyrsel som gör honom till den han är, utan hans inställning och utstrålning. Han är aspackad och hög och skriker ’Gaaaaööööööh!” mellan alla låtar, samtidigt som han skvätter öl på folk omkring honom. Han älskar nämligen musiken. Inte så mycket att han minns vad bandet heter, köper någon av deras skivor eller gud förbjude en t-shirt med bandets logga. Inte heller tillräckligt mycket för att låta bli att skrikandes föra en konversation med sin kortvuxne, medtjatade polare under låtarna. Nej, han är där för att det erbjuds musik, knark och alkohol – en kombination som han tycker är oslagbar. Tyvärr måste han till sin förnärmelse stå ut med att det är andra människor i publiken också, som dessutom talar ett annat språk, i värsta fall.