Nördskryt

Eftersom storbossnördar sällan åstadkommit något som andra begriper, för att inte tala om imponeras av, är det vanligt i detta skrå att man skryter om saker man endast vet om och inte själv åstadkommit. Under en sävlig bussfärd får storbossnörden feeling och säger till sin lille sidekick med cyckelhjälm att det finns ett magickort som är svindyrt för att det är så ovanligt. Vet sidekicken hur dyrt? "70 dollar, kanske..." kommer svaret och sidekicken, som har erfarenhet av den här typen av ordväxlingar, gör sig redo att få sig en mental örfil. "70 dollar är inte så 'mycket'! Det är ju vad en helt vanlig alldaglig Baneslayer kostar. Vi snackar 2000 dollar, din fan!" Vet sidekicken hur många det finns av det här kortet? Fem. I hela världen. Tycker sidekicken att det är coolt med Warhammerorcher med kulsprutor? Jaså? OK, då har han kanske inte hört talas om den mycket, mycket coolare mammuten med miniguntorn på ryggen, gissar storbossnörden högt och övergår i en lång utlägging om hur han kollat på en youtubefilm där en snubbe i Tyskland packar upp en nyinköpt sådan och konstaterar att där har du en Warhammerpjäs du kan kalla cool, till skillnad från nån jävla orch med en ärtpicka. HAHAHA! Sidekicken gör en mental anteckning om att mammuten nu är det coolaste i storbossnördens värld och att det inte är någon idé att tala om någon annan warhammerpryl om man inte vill bli hånad. Bussfärden och den mentala misshandeln fortsätter.