Antibiotika

En gång i tiden kunde man gå en långsam död till mötes om man t. ex. fick en sämre begagnad fiskekrok genom tjockfingret. Det som då hände var att såret blev fullt av bakterier och att blodet blev infekterat och då var det inte mycket att göra åt än att hoppas att släkten skulle ha råd med dräglig jordfästning eller att lägga en i en eka som sedan tänds på medelst brinnande pil, så att de inte bara slängde en på avskrädes högen och täckte en med kompost för att inte fiskmåsarna ska skända liket. Det var lätt att dö av vanliga infektioner, sammanfattningsvis.

Men så en dag så sket Alexander Fleming i att städa labbet när han skulle åka hem till Skottland för några veckors säckpipa, haggis och fylleslagsmål. Väl tillbaka på labbet upptäcker han att det växt mögel så att det krullar sig i diskhon. Men Fleming sög på sitt pipskaft och tänkte att va fan jag kan ta ett prov och analysera det är ju ändå mitt jobb. Flemings fluga lär ha snurrat och pipröken åkt ut genom öronen när det tills hans förvåning visade sig vara helt fritt från bakterier. Det var det som senare blev penicillin och anledningen till att Fleming fick Nobelpris, för än idag finns ingen viktigare medicin.

Idag är snarare problemet det motsatta då vi istället hotas av multiresistenta bakterier, alltså såna dom penicillin inte biter på. Anledningen till det är att bakterierna blir motståndskraftigare om de ofta stöter på penicillin, vilket de gör om folk tjatar på sina läkare att ge dom en penicillinkur vid minsta lilla snörvel. De har försökt motverka detta genom att göra penicillin riktigt jävla äckligt så att i alla fall ingen ska ta det för smakens skull. Det verkar dock gå sådär.