Svarta tavlan: Skillnad mellan sidversioner
Ronny (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Svarta tavlan är ett uråldrigt pedagogiskt hjälpmedel, avsedd att skriva mattetal, tyska verbböjningar och lärarens för- och efternamn på. Man använde en vit bit krita för att skriva på den svarta tavlan och i enlighet med 1900-talets fäbless för barbari och blodsutgjutelse användes avhuggna harlemmar för att sudda på den. Redan under dess storhetstid var alla, både lärare och elever, införstådda med att det måste finnas ett bättre system för lärande än svarta tavlans dammiga gnisslande. Under 90-talet kom svarta tavlan att ersättas med den glassiga whiteboarden. | Svarta tavlan är ett uråldrigt pedagogiskt hjälpmedel, avsedd att skriva mattetal, tyska verbböjningar och lärarens för- och efternamn på. Man använde en vit bit krita för att skriva på den svarta tavlan och i enlighet med 1900-talets fäbless för barbari och blodsutgjutelse användes avhuggna harlemmar för att sudda på den. Redan under dess storhetstid var alla, både lärare och elever, införstådda med att det måste finnas ett bättre system för lärande än svarta tavlans dammiga gnisslande och den skolkritslunga som många ådrog sig av inandning av kritdamm. Under 90-talet kom svarta tavlan att ersättas med den glassiga whiteboarden och sedemera den interaktiva tavlan. | ||
[[Fil:Bärtha.jpg]]<br>Roland Barthes, | [[Fil:Bärtha.jpg]]<br>Roland Barthes, strukturalismens fader, kan på denna bild inte hålla sig från att fnissa till under en föreläsning och bara peka på svarta tavlan, för att dra uppmärksamhet till det absurda föremålet. Den uppmärksamme kan för övrigt lägga märke till att den här bilden är tagen efter att Barthes under en fest tappat sin klocka i en fonduegryta, stoppat ned handen i grytan och ådragit sig tredje gradens brännskador. | ||
[[kategori: bizarra fenomen]] | [[kategori: bizarra fenomen]] [[Kategori: Informationsteknologi]] | ||
Versionen från 6 mars 2011 kl. 11.22
Svarta tavlan är ett uråldrigt pedagogiskt hjälpmedel, avsedd att skriva mattetal, tyska verbböjningar och lärarens för- och efternamn på. Man använde en vit bit krita för att skriva på den svarta tavlan och i enlighet med 1900-talets fäbless för barbari och blodsutgjutelse användes avhuggna harlemmar för att sudda på den. Redan under dess storhetstid var alla, både lärare och elever, införstådda med att det måste finnas ett bättre system för lärande än svarta tavlans dammiga gnisslande och den skolkritslunga som många ådrog sig av inandning av kritdamm. Under 90-talet kom svarta tavlan att ersättas med den glassiga whiteboarden och sedemera den interaktiva tavlan.
Roland Barthes, strukturalismens fader, kan på denna bild inte hålla sig från att fnissa till under en föreläsning och bara peka på svarta tavlan, för att dra uppmärksamhet till det absurda föremålet. Den uppmärksamme kan för övrigt lägga märke till att den här bilden är tagen efter att Barthes under en fest tappat sin klocka i en fonduegryta, stoppat ned handen i grytan och ådragit sig tredje gradens brännskador.