Bildekal: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'Bildekaler är ett klassiskt verktyg för enkelriktad masskommunikation. Fram till internets intåg var bildekalen det överlägset billigast alternativet för…') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Bildekaler är ett klassiskt verktyg för enkelriktad masskommunikation. Fram till [[World Wide Web|internet]]s intåg var bildekalen det överlägset billigast alternativet för att nå ut till tusentals människor. Avsändaren dikterar helt sonika sitt budskap på en plastremsa med klisterförsedd baksida och applicerar remsan på bilens bakre kofångare. Alla bakomliggande trafikanter kommer därefter att läsa, och med säkerhet också begrunda, den korta parlören. Sedan internet blev en del av var människas hushåll är det många som numera väljer att vädra sina åsikter där istället. Den sista stora bildekalsvågen i Sverige skedde 1994 efter folkomröstningen om EU och löd "Skyll inte på mig - jag röstade NEJ". Man kan fortfarande se en och annan "Sänk dieselskatten!" och "Skjut alla vargar - För djurens skull", men det är inte alls lika vanligt. Föregångare till bildekalen var den skitiga bakrutan. | Bildekaler är ett klassiskt verktyg för enkelriktad masskommunikation. Fram till [[World Wide Web|internet]]s intåg var bildekalen det överlägset billigast alternativet för att nå ut till tusentals människor. Avsändaren dikterar helt sonika sitt budskap på en plastremsa med klisterförsedd baksida och applicerar remsan på bilens bakre kofångare. Alla bakomliggande trafikanter kommer därefter att läsa, och med säkerhet också begrunda, den korta parlören. Sedan internet blev en del av var människas hushåll är det många som numera väljer att vädra sina åsikter där istället. Den sista stora bildekalsvågen i Sverige skedde 1994 efter folkomröstningen om EU och löd "Skyll inte på mig - jag röstade NEJ". Man kan fortfarande se en och annan "Sänk dieselskatten!" och "Skjut alla vargar - För djurens skull", men det är inte alls lika vanligt. Föregångare till bildekalen var den skitiga bakrutan och före det standaret. | ||
[[Fil:Sticker2.jpg|miniatyr|200px|Den klassiska svenska brännvinsdekalen från 1940-talet.]] | [[Fil:Sticker2.jpg|miniatyr|200px|Den klassiska svenska brännvinsdekalen från 1940-talet.]] | ||
Versionen från 9 mars 2011 kl. 13.20
Bildekaler är ett klassiskt verktyg för enkelriktad masskommunikation. Fram till internets intåg var bildekalen det överlägset billigast alternativet för att nå ut till tusentals människor. Avsändaren dikterar helt sonika sitt budskap på en plastremsa med klisterförsedd baksida och applicerar remsan på bilens bakre kofångare. Alla bakomliggande trafikanter kommer därefter att läsa, och med säkerhet också begrunda, den korta parlören. Sedan internet blev en del av var människas hushåll är det många som numera väljer att vädra sina åsikter där istället. Den sista stora bildekalsvågen i Sverige skedde 1994 efter folkomröstningen om EU och löd "Skyll inte på mig - jag röstade NEJ". Man kan fortfarande se en och annan "Sänk dieselskatten!" och "Skjut alla vargar - För djurens skull", men det är inte alls lika vanligt. Föregångare till bildekalen var den skitiga bakrutan och före det standaret.
