Hamlet: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
==Synopsis== | ==Synopsis== | ||
Hamlet är prins av Danmark, det är [[medeltiden|medeltid]]. Han tycker inte att tillvaron är sådär jättesoft. Hamlets pappa har nyss dött och återvänder som spöke för att berätta för Hamlet att han blivit mördad av sin bror Claudius. Med det namnet kan man tycka att prins Hamlet borde ha listat ut att en man som heter Claudius är en skurk, kan man tycka, men tydligen ska hans farsa behöva återvända från andra sidan graven för att upplysa honom om detta. Ungdomar alltså, nåväl. Claudius har alltså dödat sin bror kungen och gift sig med Hamlets morsa Gertrude för att således bli kung själv. Förr i tiden krävdes det inte mer för att få den yttresta maktpositionen, jämte Gud fader, i ett land. Sjukt. Hamlet svär på sin fars skalle att hämnas denne och döda Claudius. Det hela blir dock rörigt tack vare Polonius, Claudius rådgivare, och far till Ofelia som Hamlet kärat ner sig i. Polonius försöker få reda på vad Hamlet har i kikaren genom att gömma sig bakom en gardin och tjyvlyssna när han och Ofelia pratar. Hamlet får för sig att det är Claudius skor som sticker fram där under gardinen och sticker ner honom med sin värja. Polonius dör, Ofelia och hennes bror Laertes svär att hämnas. Man skulle kunna bli filosofisk och kalla det en metahämnd, men det är inte säkert att det är så. Claudius övertalar Laertes att han och Hamlet ska duellera, och genom att förgifta Laertes värja ska Polonius jämna ut oddsen. Under duellen utbryter ett sånt där rökmoln som när de slåss i tecknade filmer och Hamlet lyckas på något vis sticka Laertes med hans egen förgiftade värja. Med sina sista andetag berättar Laertes om Claudius plan, varpå Hamlet dödar Claudius, bara så där. Sen dör Hamlet också av nån anledning. Sedan är pjäsen slut. Nej, justja, Gertrude dör också mitt i allt under oklara omständigheter. Så. Nu är det slut. | Hamlet är prins av Danmark, det är [[medeltiden|medeltid]]. Han tycker inte att tillvaron är sådär jättesoft. Hamlets pappa har nyss dött och återvänder som spöke för att berätta för Hamlet att han blivit mördad av sin bror Claudius. Med det namnet kan man tycka att prins Hamlet borde ha listat ut att en man som heter Claudius är en skurk, kan man tycka, men tydligen ska hans farsa behöva återvända från andra sidan graven för att upplysa honom om detta. Ungdomar alltså, nåväl. Claudius har alltså dödat sin bror kungen och gift sig med Hamlets morsa Gertrude för att således bli kung själv. Förr i tiden krävdes det inte mer för att få den yttresta maktpositionen, jämte Gud fader, i ett land. Sjukt. Hamlet svär på sin fars skalle att hämnas denne och döda Claudius. Det hela blir dock rörigt tack vare Polonius, Claudius rådgivare, och far till Ofelia som Hamlet kärat ner sig i. Polonius försöker få reda på vad Hamlet har i kikaren genom att gömma sig bakom en gardin och tjyvlyssna när han och Ofelia pratar. Hamlet får för sig att det är Claudius skor som sticker fram där under gardinen och sticker ner honom med sin värja. Polonius dör, Ofelia och hennes bror Laertes svär att hämnas. Man skulle kunna bli filosofisk och kalla det en metahämnd, men det är inte säkert att det är så. Claudius övertalar Laertes att han och Hamlet ska duellera, och genom att förgifta Laertes värja ska Polonius jämna ut oddsen. Under duellen utbryter ett sånt där rökmoln som när de slåss i tecknade filmer och Hamlet lyckas på något vis sticka Laertes med hans egen förgiftade värja. Med sina sista andetag berättar Laertes om Claudius plan, varpå Hamlet dödar Claudius, bara så där. Sen dör Hamlet också av nån anledning. Sedan är pjäsen slut. Nej, justja, Gertrude dör också mitt i allt under oklara omständigheter. Så. Nu är det slut. | ||
[[Kategori: Konst och kultur]] | [[Kategori: Konst och kultur]] | ||
Versionen från 9 oktober 2011 kl. 23.00
Hamlet är en pjäs av författaren och flintskallen William Shakespeare, Storbritanniens svar på Astrid Lindgren.
Synopsis
Hamlet är prins av Danmark, det är medeltid. Han tycker inte att tillvaron är sådär jättesoft. Hamlets pappa har nyss dött och återvänder som spöke för att berätta för Hamlet att han blivit mördad av sin bror Claudius. Med det namnet kan man tycka att prins Hamlet borde ha listat ut att en man som heter Claudius är en skurk, kan man tycka, men tydligen ska hans farsa behöva återvända från andra sidan graven för att upplysa honom om detta. Ungdomar alltså, nåväl. Claudius har alltså dödat sin bror kungen och gift sig med Hamlets morsa Gertrude för att således bli kung själv. Förr i tiden krävdes det inte mer för att få den yttresta maktpositionen, jämte Gud fader, i ett land. Sjukt. Hamlet svär på sin fars skalle att hämnas denne och döda Claudius. Det hela blir dock rörigt tack vare Polonius, Claudius rådgivare, och far till Ofelia som Hamlet kärat ner sig i. Polonius försöker få reda på vad Hamlet har i kikaren genom att gömma sig bakom en gardin och tjyvlyssna när han och Ofelia pratar. Hamlet får för sig att det är Claudius skor som sticker fram där under gardinen och sticker ner honom med sin värja. Polonius dör, Ofelia och hennes bror Laertes svär att hämnas. Man skulle kunna bli filosofisk och kalla det en metahämnd, men det är inte säkert att det är så. Claudius övertalar Laertes att han och Hamlet ska duellera, och genom att förgifta Laertes värja ska Polonius jämna ut oddsen. Under duellen utbryter ett sånt där rökmoln som när de slåss i tecknade filmer och Hamlet lyckas på något vis sticka Laertes med hans egen förgiftade värja. Med sina sista andetag berättar Laertes om Claudius plan, varpå Hamlet dödar Claudius, bara så där. Sen dör Hamlet också av nån anledning. Sedan är pjäsen slut. Nej, justja, Gertrude dör också mitt i allt under oklara omständigheter. Så. Nu är det slut.