Trollpunk: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med 'På det gamla hederliga 90-talet visste inte så många i Sverige att det fanns undergroundmusik. Därför kallades allt som inte var Nordman för antingen punk eller synth. …') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
På det gamla hederliga 90-talet visste inte så många i [[Sverige]] att det fanns undergroundmusik. Därför kallades allt som inte var Nordman för antingen punk eller synth. När så [[pop-rock]]bandet Dia Psalma | På det gamla hederliga 90-talet visste inte så många i [[Sverige]] att det fanns undergroundmusik. Därför kallades allt som inte var Nordman för antingen punk eller synth. När så [[pop-rock]]bandet Dia Psalma kapade åt sig marknadsandelar genom att sjunga om troll och näcken som rövar bort jäntor lades grunden för musikgenren trollpunk. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Dia Psalmas debutskiva <i>I Gryningstid</i> såldes i 10.000 exemplar, och blev en ekonomisk succé som direkt ledde till att Per på Birdnest satte iväg över Östersjön med skivbolagets kassaskrin och [[Användare: Prof. Etienne|Prof. Etienne]] i släptåg. De två vännerna tog sig ner till skatteparadiset San Marino via Baltikum och Östeuropa och har sällan setts till sedan dess. Detta slag mot trollpunkenscenen gjorde den dock bara starkare, eftersom man inte deltar i den för pengarnas skull utan för att umgås med likasinnade och för att få säga sitt om om troll och andra oknytt. | ||
[[Kategori: Musik]] | [[Kategori: Musik]] |
Versionen från 23 september 2012 kl. 21.40
På det gamla hederliga 90-talet visste inte så många i Sverige att det fanns undergroundmusik. Därför kallades allt som inte var Nordman för antingen punk eller synth. När så pop-rockbandet Dia Psalma kapade åt sig marknadsandelar genom att sjunga om troll och näcken som rövar bort jäntor lades grunden för musikgenren trollpunk. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Dia Psalmas debutskiva I Gryningstid såldes i 10.000 exemplar, och blev en ekonomisk succé som direkt ledde till att Per på Birdnest satte iväg över Östersjön med skivbolagets kassaskrin och Prof. Etienne i släptåg. De två vännerna tog sig ner till skatteparadiset San Marino via Baltikum och Östeuropa och har sällan setts till sedan dess. Detta slag mot trollpunkenscenen gjorde den dock bara starkare, eftersom man inte deltar i den för pengarnas skull utan för att umgås med likasinnade och för att få säga sitt om om troll och andra oknytt.