Black flag: Skillnad mellan sidversioner

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 3: Rad 3:


Från vänster till höger står Greg Ginn, Chuck Dukowski, Robo (farbrorn med keps) och Dez Cadena (killen med otroligt ansikte).
Från vänster till höger står Greg Ginn, Chuck Dukowski, Robo (farbrorn med keps) och Dez Cadena (killen med otroligt ansikte).
Sen den tiden har mycket förändrats för alla som var med i bandet. Henry Rollins, som är bandets kanske mest kände sångare, är nu en småsur gubbig tv-personlighet som går att jämföra med Kjell Bergkvist eller Leif GW Persson. Greg Ginn har fortsatt röka kopiösa mängder weed och har sedan slutet av 80-talet gett ut en stadigt värdelös flora band på sitt skivbolag SST Records (fram tills dess gav dock SST ut typ bara bra grejer). Robo och Dez har spelat i Misfits (minus Danzig), vilka bland annat framträtt på en finlandsfärja.  
Sen den tiden har mycket förändrats för alla som var med i bandet. Henry Rollins, som är bandets kanske mest kände sångare, är nu en småsur gubbig tv-personlighet som går att jämföra med Kjell Bergkvist eller Leif GW Persson. Greg Ginn har fortsatt röka kopiösa mängder weed och har sedan slutet av 80-talet gett ut en stadigt värdelös flora band på sitt skivbolag SST Records (fram tills dess släppte SST bara bra grejer, nästan). Robo och Dez har spelat i Misfits (minus Danzig). Med den orkestern har de bland annat framträtt på en finlandsfärja.  
<br>
<br>



Nuvarande version från 7 maj 2013 kl. 11.02

Black Flag är ett av punkgenrens viktigaste band. Bandet startades i Kalifornien, av småföretagaren tillika gräsrökaren Greg Ginn, år 1976. Under sin karriär hann bandet byta medlemmar ca. 40 gånger och utveckla sin musik, från garageig hardcorepunk, via black sabbath-dyrkande haschrock, till poesiuppläsning uppbackad av frijazz. Så här såg en tidig variant av bandet ut.

Black-Flag1.png

Från vänster till höger står Greg Ginn, Chuck Dukowski, Robo (farbrorn med keps) och Dez Cadena (killen med otroligt ansikte). Sen den tiden har mycket förändrats för alla som var med i bandet. Henry Rollins, som är bandets kanske mest kände sångare, är nu en småsur gubbig tv-personlighet som går att jämföra med Kjell Bergkvist eller Leif GW Persson. Greg Ginn har fortsatt röka kopiösa mängder weed och har sedan slutet av 80-talet gett ut en stadigt värdelös flora band på sitt skivbolag SST Records (fram tills dess släppte SST bara bra grejer, nästan). Robo och Dez har spelat i Misfits (minus Danzig). Med den orkestern har de bland annat framträtt på en finlandsfärja.

Återföreningar

Black Flag har återförenats för några enstaka konserter sedan sitt uppbrott. Första gången var 2003, för att samla in pengar till en organisation som hjälpte katter. Ginn berättar om sitt intresse för katter i en intervju från den perioden: I got into it gradually and just got more and more involved to the point where I now have probably 80 cats. Jepp mina damer och herrar, 80 kattjävlar. Mycket weed som sagt.
Andra återföreningar, mellan 2003 och 2010 har inte alls varit lika ideologiskt drivna, utan handlat mest om 50-årskalas och musikgalor. Ungefär som när Dead Kennedys spelade i Avesta runt 2002. Men allt det kom att ändras 2013, då Black Flag tillkännagav att de skulle släppa sin första skiva på en jädrans massa år. Så här ser Black Flag ut 2013. Från höger till vänster står Gregory AMoore (trummor), Greg Ginn (gitarr), Ron Reyes (sång) och Dave Klein (bas).

Black flag 2.png

Trots att de ser ut som ett band din styvfarsa hyr in för att spela på ditt 40-årskalas, är faktiskt den första låten de släppte inte helt förjävlig. Det enda problemet är att den är släppt under namnet Black Flag. Starta ett nytt band, liksom. Samtidigt turnerar ett annat band med dekade rockers under namnet Flag. Flag består av Black Flags första sångare, Keith Morris, Dez Cadena på gitarr, Chuck Dukowski på bas, Bill Stevenson på trummor och Steven Egerton på gitarr. Tillsammans turnérar de runt i Belgien och Tyskland och mjölkar 100-åriga nostalgiker och borttappade 20-åringar som önskar att de nånsin fått uppleva något "äkta", på sina surt förvärvade småpengar.
Slutet gott, allting gott.