Facebook

Att förakta facebook är något väldigt fint som berättigar hataren till avsevärd social status. Att hata facebook är 2000talets svar på den elisabetanska tidens bleka hud och komplicerade håruppsättningar och visar liksom dessa statusmarkörer att man inte har behov av sådant som andra har behov av (i det elisabetanksa fallet att kunna kroppsarbeta och i facebookfallet social interaktion). Hataren kan mycket väl ändå ha en facebooksida men "kommer aldrig ihåg att kolla den" eller "förstår sig inte på hur det fungerar". Han eller hon kan inte förstå varför man skulle vilja veta eller berätta att man druckit morgonkaffe eller gått ut med hunden. Han eller hon vill inte veta av sina gamla mellanstadiepolare och blir bedrövad när han eller hon ser dem på facebook. Han eller hon misstänker att "riktiga möten" allt mer ersätts av digital kommunikation, som aldrig kan bli lika bra som möten mellan två människor och det komplicerade minspel och så vidare som man kanske inte tänker på men som ändå finns där och, vet hataren, utgör omkring 80% av all kommunikation.