Hårdrock
Hårdrock är ett slags sjukt rå rock för den lite tuffare publiken, men det är mycket mer än så. Det är vänskapsband som sträcker sig över kontinentalplattor och en lukrativ marknad för de som broderar backpatches. Hårdrockaren är en person som går sin egen väg och inte låter sig kuvas av samhällets normer och förväntningar. Medan samhället talar arbetslinjen, amorteringar och anställningsbarhet bara garvar hårdrockaren, bär jeansshorts och lyssnar på Saxon. Detta särskiljer hårdrockaren från andra invånare i den semirurala bruksort där hen bor. Men den kanske tydligaste sak som skiljer hårdrockaren från vanliga människor är de picturediscs som hen lägger sina surt förvärvade pengar på. För den genomsnittliga människan är en picturedisc en lite fånig och ofta betydligt sämre skiva i jämförelse med normala plattor, men inte för hårdrockaren, som sätter värde på att kunna ta fram skivan och njuta av den genom att titta på den coola och lite skrämmande bilden.
Beteende
Är man hårdrockare så shreddar man. Ändå finns det många i hårdrocksvärlden som inte shreddar. Hur går det här ihop egentligen? frågar sig den vetgirige. Jo det är så att det finns en massa människor i hårdrocksvärlden som wimps and posers. Utöver shredding finns det många olika beteendemöster och synsätt i hårdrocksvärlden. Det råder till exempel delade meningar om vad som är mest warlord, dvs ett uppmuntrat beteende. Kanske finns det lika många olika sätt att se på detta som det finns hårdrockare, men nog är det mer warlord att dricka bira och lyssna på Highway to Hell än att investera i indexfonder, till exempel.
Trivia
Ingen hårdrockare har någonsin kallat AC/DC för AC/DC, Judas Priest för Judas Priest, Black Sabbath för Black Sabbath eller Iron Maiden för Iron Maiden - för hårdrockaren är det DC, Priest, Sabbath och Maiden som gäller.