Kamrat

Från Nissepedia
Version från den 16 december 2015 kl. 09.21 av Ronny (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Efter att Sverige moderniserats och erhållit status som riktig nation blev ordet kamrat det allenarådande sättet att tilltala människor i sin närhet. Ordet ersatte det nationalincestuösa ’’frände’’ som antydde syskonskap mellan individer inom nationens gränser, på ett sätt som idag endast går att tillämpa i Skelleftetrakten. Kamrat betecknar istället en likvärdig relation människor emellan, utan att påstå att människorna i frågas föräldrar idkat incestuöst sex. Kamraten är ett politiskt subjekt som i gemensam kamp med alla andra kamrater världen över strävar efter klassamhällets utplånande. Det var med socialdemokratins övertagande i svensk politik som ordet kamrat blev dominant för att benämna sociala relationer i Sverige. Men att kamrat blev det föredragna sättet att tilltala människor var för socialdemokraterna en chimär, då man aldrig hade för avsikt att avskaffa klassamhället. Den unga socialdemokratins motiv var som bekant att så snabbt som möjligt genomdriva Saltsjöbadsavtalet och sedan det tryggats, uppnå två sekundära mål, 1) Se till att sossarnas Leni Riefenstahl, Bruce Springsteen, har någonstans i Europa att spela varje sommar och 2) Garantera att näringslivets PR-byråer har en stabil rekryteringsbas i den politiska sfären för all överskådlig framtid.

Kamratskapets uppluckring är sammantvinnat med den europeiska vänsterrörelsens brutna politiska hegemoni, som blev ett definitivt faktum när den antifascistiska skyddsmuren revs av CIA-finansierade gestaposympatisörer 1989. Sedan dess har en hydraliknande mångfald vulgärfraser tagit över den sociala gemenskapens diskurs. Det infantila ’’Kompis’’, det centerpartistiska ’’Svärmor’’, det fördunklande ’’Kulbo’’, det praktborgerliga ’’Guvernörn’’, det hyperpornografiska ’’Knullkompis’’, det feodala ’’Gunstig Junker’’ och det funkofoba ’’CP’’ är idag fullt acceptabla fraser att kasta i ansiktet på vemhelst man stöter på.

Kamrat för idag en tynande tillvaro i språkets periferi, då det ämnar uttrycka något som inte längre existerar i Sverige. Den enda kvarvarande bastionen är i skolväsendet, där poststrukturalistiska biologimagistrar fortfarande begagnar sig av termen ’’klasskamrat’’, i en lika patetisk som förutsägbar förhoppning att genom ett påtvingat diskursivt skifte omvälva hela samhällsordningen. Det har till dags dato inte gått så bra.