Kvantitativ innehållsanalys
Kvantitativ innehållsanalys är en metod som syftar till att möjliggöra kvalificerade generaliseringar av material av större omfång, att tydliggöra de generella strukturer forskaren identifierar. Metoden används för att göra systematiska klassificeringar och beskrivningar av kommunikationsinnehåll utifrån vissa förutbestämda, tydligt angivna, kategorier i ett kodschema. För att detta ska lyckas krävs ett systematiskt och formaliserat upplägg av analysen där forskaren arbetar med variabler som fungerar som standardiserade frågor hon eller han ställer till innehållet i en text. För att en kvantitativ innehållsanalys ska fungera så bra som möjligt finns det framförallt fyra begrepp forskaren hela tiden bör förhålla sig till för att uppnå pålitliga resultat, dessa begrepp är: objektivitet, systematik, kvantitet och manifest innehåll. Objektivitet innebär att innehållsanalysen ska vara utformad på ett sådant sätt att den enkelt kan upprepas av andra forskare och fortfarande komma fram till samma resultat. Systematik har jag redan nämnt tidigare och handlar om att analysens tillvägagångssätt ska vara väl definierat. Ett systematiskt genomförande är ett viktigt sätt för att uppnå objektivitet. Det tredje begreppet, kvantitet, innebär att variablerna i kodschemat ska vara kvantifierbara och kunna sammanställas på ett sätt som möjliggör fastställanden av statistiska samband i form av omfång eller frekvens. Det sista av dessa fyra viktiga begrepp är manifest innehåll som handlar om vikten av att avgränsa sin analys till sådant som går att klart utläsa ur texten utan att någon kvalitativ tolkning ska behövas för att använda sig av sina variabler. Detta undviks genom att variablerna och förklaringarna till hur dessa ska tillämpas formuleras på ett sätt som gör dem så entydiga som möjligt. Professorerna Olle Findahl och Birgitta Höijer skriver dock i sin bok Text och innehållsanalys – En översikt av några analystraditioner att forskaren redan vid en genomgång av det manifesta innehållet många gånger tvingas till en viss form av subjektiv tolkning för att förstå innehållet. Så snart forskaren vill gå längre i sin analys än att titta på ordens längd eller antalet ord i en artikel blir analysen i viss mån kvalitativ. Findahl och Höijer skriver att lösningen på detta blir att forskaren bestämmer sina tolkningar i förväg genom att göra dessa vid konstrueringen av variablerna. Tolkningen görs så att säga i förväg innan själva analysen genomförs.
Kritik
Vad gäller kritiken mot kvantitativ innehållsanalys har den i den litteratur jag tagit del av främst rört tolkningsfrågor. Om man exempelvis har ämneskategorierna ”viltjakt” och ”brott” och en tidningsartikel berör jaktbrott, hur ska den då klassificeras? Forskaren kan aldrig i förväg skydda sig fullständigt från tolkningsdilemman utan att göra antalet kategorier i kodschemat lika många som antalet artiklar i materialet. Detta är ett problem för all forskning som vill, så att säga, mäta frekvenser och volymer av en text i en positivistisk (idén om objektiv kunskap) forskningstradition. Än mer problematiskt blir det om forskaren vill registrera någon form av perspektiv som exempelvis positivt eller negativt. Vad som bedöms som positivt eller negativt är givetvis en subjektiv tolkning och detta påverkas inte av att forskaren definierar sina tolkningar redan vid konstruktionen av variablerna. Forskaren kommer många gånger antagligen behöva göra helhetsbedömningar av en text för att tillämpa sina variabler på den. Resultaten av undersökningen kan ofta dessutom bara tolkas i termer av omfång och man kan fråga sig om två positiva nyhetsartiklar om ett ämne verkligen betyder dubbelt så mycket som en negativ?