Dunderhonung

Dunderhonung är en mäktig substans som figurerar i serietidningen Bamse. Den uppfanns av renässansgeniet, marxisten och narkoleptikern, tillika svingamla sköldpaddan Skalman och Bamses farmor Augusta Beata, och består av vanlig honung spetsad med dunderpulver från den exotiska växten Dunderklocka. För att dra en parallell till TV-serien Breaking Bad är Skalman alltså Walter White och farmor Jesse Pinkman, då hon tagit över produktionen och kokar honung för glatta livet. Dunderhonungen gör Bamse stark som satan och anledningen som Bamses upphovsman Rune Andreassen valde att använda dunderhonungen som grepp är att det blev förjävla tråkigt med en björn som var stark hela tiden då detta var för enkelt. Många historier kretsar därför kring att Bamse glömmer att äta dunderhonung och att ta med sig en extra burk vilket gör att spänningsmomentet i äventyret blir hur det ska gå till att han ska få tag i den, inte sällan kastas en burk över en fastsurrad svag Bamse för att krossas och sedan låta en droppe honung landa i björnens mun. Då kan Bamse bryta sig loss från sina fjättror och kasta upp Knocke & Smocke, Krösus lakejer eller Reinard Räv i en grantopp eller nåt. För Bamse slåss inte utan använder mer godtyckliga former av våld.

Det finns hittills fyra karaktärer i serien som blir starka av dunderhonung; Bamse själv, biet Surre, bergatrollet Gluff-Gluff och Bamses dotter Nalle-Maja. Alla andra, inklusive Nalle-Maja, får ont i magen i tre dagar av att äta dunderhonung och alla skurkar i Bamse har någon provat att äta av den för att sedan vrida sig i smärtor. Ibland förekommer den omvända dunderhonungen som alla blir starka av utom de fyra uppräknande, men lyckligtvis har denna aldrig fått någon vidare spridning i den undre världen.