Gulsvansad ullapa

Den gulsvansade ullapan (Cornelis ludopus) är ett djur i grenen primater på djurrikets brokiga släktträd. Dun gulsvansade ullapan finner den som har både tur och skicklighet i Braziliens djupa djungel. Forskare uppskattar att jordens totala bestånd av gulsvansade ullapor uppgår till mindre än tvåhundra djur. Anledningen till detta var länge en gåta för den internationella förskarvärlden. Två av de få ackademiska experter som ägnade sig åt studiet av den gåtfulla apan, Dr. Martin Zimmerstein och Professor Helena Goodman, uttalade sig i en akademisk artikel publicerad i Nature 1983 om att anledningen till apans låga födelsetal och alarmerande stora dödstal med stor säkerhet var att apans naturliga habitat blivit rubbat av den för Brazilien ekonomiskt viktiga skogsindustrin. Ett forskarteam vid Vancouver University i Kanada motbevisade dock att detta var huvudanledningen till apans låga antal. Istället, visade man i forskning som väl motsvarade de allra strängaste akademiska krav på vetenskaplighet, var artens största nackdel och genetiskt nedförda akilleshäl att den helt enkelt var så sanslöst dum. Det tyngsta beviset som man lade fram i artikeln ("The Genetic Key to the Mortality Rate of Cornelis Ludopus", Applied Biogenetic Science 49 (1989) sid 34-56) var resultaten av en närstudie av en isolerad grupp individer, den enda som levde söder om Amazonasfloden. Den visade nämligen att gruppen på grund av att de jagat individuellt efter att dess ledardjur dött och inte ersatts av ett annat glömt bort vad deras huvudsakliga bytesdjur var liksom vad dess naturliga metod för att finna och döda det var. På grund av detta dog alla djuren i gruppen av svält och svältrelaterade olyckor, så som att ramla ner från träd av utmattning. Vad som dock inte hjälper arten i dess förvirrade existens är att den inte har förstånd nog att skyggas människor. I stamkulturerna i området kring det i vilket de största apgrupperna normalt håller till finns många berättelser om hur gulsvansade ullapor kommit intraskande mitt i människobyn. Detta har troligen skett med sådan frekvens för några hundratals år sedan att folket i en av stammarna i området talar om sig själva som "folket som besöks av den dumma apan."