När folk talar om sociala medier på nätet är det med största säkerhet facebook de menar. Att förakta facebook är något väldigt fint som berättigar hataren till avsevärd social status. Att hata facebook är 2010talets svar på den elisabetanska tidens bleka hud och komplicerade håruppsättningar och visar liksom dessa statusmarkörer att man inte delar andras behov (i det elisabetanska fallet att kunna kroppsarbeta och i facebookfallet social interaktion). Hataren kan mycket väl ändå inneha ett facebookkonto men "kommer aldrig ihåg att kolla det" eller "förstår sig inte på hur det fungerar". Hen kan inte förstå varför man skulle vilja veta eller berätta att man druckit morgonkaffe eller gått ut med hunden. Hen vill inte veta av sina gamla mellanstadiepolare eller fd. arbetskompisar. Hen misstänker att riktiga möten människor mellan allt mer ersätts av virtuell interaktion, som aldrig kan ersätta riktiga möten och det ickeverbala kroppsspråk som, påpekar den som föraktar facebook, utgör omkring 80% av all kommunikation.
Att förakta facebook är att jämföra med att vara less på julen och alla krav och all kommersialism som den medför.