Söndagsdemens

Du finner dig själv ståendes i köket, ansatt av en plötslig känsla av totalt främlingsskap, som om du just blivit nedsläppt från yttre rymden. Besticklådan är öppen, men du fattar inte vad du öppnat den för. Din hand svävar just ovanför besticken, men du vet inte vilket du letar efter. En sked, en gaffel, en kniv? Det liksom ilar i hjärnan när du försöker minnas vad du håller på med. Bäst att du går in i vardagsrummet och lägger dig på soffan ett tag. På vardagsrumsbordet står din dator, och du hör Seinfeldintrots omisstagbara slapbascrescendo. Just det, tänker du, jag skulle kolla på tv... Men vad hände sen? Bredvid datorn står en tallrik spaghetti med röd pesto. Kuk, du har ingen gaffel att käka den med. In i köket igen, där du öppnar besticklådan och drar fram en gaffel. Just när George Costanza börjat oja sig om sitt liv sjunker du ner i soffan och tar en tugga. Ohhh, varmt! Bäst att hämta lite vatten.

Du finner dig själv ståendes i köket, ansatt av en känsla av totalt främlingsskap, som om du just blivit nedsläppt från yttre rymden. Köksskåpet där du har dina glas är öppet, men du fattar inte vad du öppnat det för. Din hand är på väg att ta någonting från skåpet men du vet inte vad du letar efter. Ett glas, en mugg, en av porslinsänglarna du förvarar där? Det liksom ilar i hjärnan när du försöker minnas vad du håller på med.

Söndagsdemens.