Den amerikanska skamlösheten gällande ockupation av kyldiskar
Amerikaner älskar valfrihet. Det är det bästa dom vet. Inget kan få en amerikan på så bra humör som att få ta ett mer eller mindre irrelevant beslut som i grunden inte spelar någon roll, bara hen får göra det själv. Genom detta tidskrävande och rätt så meningslösa arbete upplever amerikanen att hen gör världen till en bättre plats eftersom balansgången mellan tillgång och efterfrågan upplevs som vägen till paradiset. Tydligast märks denna filosofi i Mellanöstern, där amerikanerna med jämna mellanrum praktiserar sin valfrihet genom att välja vilken arabisk nation de ska bomba härnäst och ta deras olja. Ett annat mer vardagligt exempel på detta destruktiva fenomen går att se i vanliga mataffärer när amerikanen ska köpa ost.
Eftersom ost är en färskvara hålls den nerkyld i affären för att bevara sin hållbarhet. För att kylprocessen ska bli så effektiv som möjligt täcks kyldiskarna i de flesta affärer av genomskinliga luckor eller dörrar, och där parkerar amerikanerna sig för att utnyttja sin constitutional right till freedom of choice. Utan minsta stress kan dom stå där, ibland flera stycken tillsammans, i flera minuter för att komma fram till vilken ost dom ska ha. Mozzarella, haloumi eller Brie? Vanlig, ekologisk, fair trade, Coop x-tra? Finns det någon som har specialerbjudande om man köper flera? Är det billigare i en annan affär? Kanske mögelost istället? Så där står dom obekymrat och diskuterar precis framför ostdörrarna i kyldisken så att du omöjligt kan plocka din fulhaloumi och sedan gå hem och koka spagetti och få den här lama måndagskvällen överstökad. Men enda sättet för att lyckas kräver att du ber dom flytta på sig, och vem har ork till det efter orimliga åtta timmar på jobbet. Det kan tyckas vara en smal sak att be om, men det kan också tyckas vara en ännu smalare sak att bara ta en jävla ost och skulle den visa sig vara fyra kronor dyrare har du nog råd med det med tanke på att du kunnat resa från USA till Sverige och tycker dig ha råd med att slösa tio minuter av din tid här på att välja vilken parmesan du ska ha.