Sockerkaka

Sockerkakan är en grundläggande komponent på det svenska fikafatet men tycks helt oförtjänt ha blivit lite frånsprungen på sista tiden. En cool grej är att det är basen i tårta, men också funkar i sig själv, vilket få bakverk kan skryta med. Det här visar effektivt på almogens styrka genom att genomskåda rökridåen och inse att tårtbottnen duger gott som den är och att man kan få fika till kaffet mest hela tiden om man skiter i det dyra joxet uppepå. Precis som med Mariekex (inga jämförelser i övrigt) är det dessutom ingen som räknar hur många bitar man tar, jämfört med exempelvis krämbullar där man måste fråga först om det går bra att plocka en till, vilket är både omständigt och lite pinsamt och därför borgerligt.

Till skillnad från mycket annat har sockerkakan inte kapats och uppdaterats av hipsterklassen och vinner mycket på att den inte är någon big deal utan liksom verkar utan att synas. Tyvärr är det en riskabel taktik för ett fikabröd att ha i detta klimat av klickonomi, trollkampanjer och uppseendeväckande beteenden och det kan ibland nästan kännas som att man vill be om ursäkt för att man BARA har sockerkaka att bjuda på. Denna attitydförändring är en anledning så god som någon att börja skjuta av borgare.