Illavarslande vikingtatuering

Du ser den oftast på kvällen, på en buss eller på en liten krog. Ett trängre sammanhang i ett avgränsat fysiskt rum där du måste vara ett tag, kanske för att det är fem mil kvar till Robertsfors, där du ska av, eller för att du har nästan en hel öl kvar och har för mycket råg i ryggen för att lämna alkohol. Då dyker den upp, den illavarslande vikingtatueringen. Den sitter på en kille som inte ser helt toppen ut redan från början. Antagligen har han ett skitfult bockskägg, snaggat hår och friluftsbyxor. Och så är det själva tatueringen. Du kan först inte avgöra om den föreställer Gandalf, Saruman, Radagast den brune eller någon annan av Tolkiens trollkarlar. Sen ser du att figuren på tatueringen är enögd. Det känns inte superbra. Inte så att du får panik. "En liten vikingtatuering gör inte en nazist", tänker du, och så börjar rationaliseringsprocessen. Kanske är det en rollspelare som verkligen gillade religionslektionerna på mellanstadiet och hållit intresset vid liv tills idag? Kanske är det en väldigt vis person, som vill markera sin förkärlek för kunskap genom att tatuera in Oden? Men det passar liksom inte in på killen på bussen/krogen, som ser ut att ha käkat motsvarande ett mjölkpaket amfetamin och ryssfemmor till frukost. Din kväll blir nu osäker. Om du har subkulturella markörer försöker du diskret täcka över dem och du kan inte släppa känslan av att ett järtecken uppenbarat sig. Du har sett en illavarslande vikingtatuering.