Uppland

Sveriges Washington. Här samlas den politiska makten - det vill säga tillresta fascistiska skånska grisbönder och Thatcher-nostalgiska liberaler från Täby som av rördhet gråtandes ser tillbaka på fornstora dagars avrättningar på latinamerikanska fotbollsarenor. Att Uppland är Sveriges politiska centrum märks inte minst på alla de runstenar och historiska lämningar som vittnar om den tusenåriga demokratiska historia som heroiska kommentarfältherrar sammanbitet beskyddar mot feminism och mångkultur. I Uppland finns natursköna områden som Roslagens skärgård och Sigh-tunas vacka omnejd där resliga ariska män och rejäla blonda fruntimmer med generöst tilltagna byst vandra hand i hand. I Uppsala, Sveriges fjärde stad, är borgerligheten som sig bör fortfarande vid makten, till skillnad från Sveriges mer förfallna kommuner där hjärntvättade kulturmarxister, uppfyllda av stalinistisk ondska, smider ränker för att lavinartat höja antalet dagismammor och -pappor (!) i den kommunalt drivna barnomsorgen. Nej, i Uppland råder fortfarande den ordning som cementerades under femtiotalets ekonomiska storhetsperiod då husmödrar knaprade anfetamin och husbönderna rökte pipa bakom uppslagna dagblad, även om detaljer har förändrats och anfetaminet bytts mot cafe latte och dagbladen mot sanningssägande, icke "politiskt korrekta" bloggar. Och tur är väl det, när den stålt vajande svenska fanan hotas att halas av shiamuslimska HBT-nihilister som törstar efter den utdöende nordiska rasens blod.