Hakkors vi minns

Svastikor, men inte längre.

De landmärken som hjälpt vagabonder på vägarna att hitta skydd under en dragig ladas tak en regnig sommarnatt. Liksom forna tiders luffarristningar. På en klippväg, eller var det en stor sten, minnet sviker, där stod den. Som en Bergslagens Tanums hede, sin mening höljd i dunkel: svastikan följd av texten "SAAB". Som så mycket annat gick just denna svastika ett grymt öde tillmöte - den mötesfria vägen - nollvisionen. Kommer människan någonsin igen kunna orientera sig mellan Norberg och Avesta?