Fransk balkong

Adjektivet fransk är lite knepigt, som det lätt blir när man ska rymma in en hel nations kulturella aura i ett samlat begrepp. Fransk kyss betyder att tungan är inblandad och där anspelar ordet på det rykte fransmän har av sensuell romantik för att inte säga erotik, ingen kristen liten puss, utan en blöt kyss med vispande tunga, oh la la. Fransk bulldog, ställd mot sin brittiska motsvarighet, kan ses som en ganska löjlig och töntig hund inte alls framavlad för att hetsa tjurar utan för att gå runt och se dum ut. Det här kan ses som ett belysande exempel på skillnaden mellan fransk och brittisk kultur generellt, om man så önskar. Basker kontra gubbkeps, om ni fattar. Ett annat exempel är fransk öppning i schack, som i princip går ut på att man gör en bondeöppning, men fegar ganska mycket och låter motsatt bonde gå ett steg istället för två och på så sätt hålla den fredad, lite som Frankrike betett sig i krig under 18- och 1900-talet, givet att det inte handlat om att erövra en koloni.

Den franska balkongen däremot är något helt annat. De flesta balkonger rymmer kanske en tvättställning, ett cafésett stolar och bord, en överfull askkopp bestående av en stor glasburk från början avsedd för smörgåsgurka samt döda krukväxter man var less att kolla. En generös yta gjord för förvaring såväl som samkväm, gärna de dagar solen lyser och allt känns nice. I Frankrike gör man balkongerna, nämligen inte alls. En fransk balkong består av en dörr och ett räcke kloss emot varandra och erbjuder noll och inget utrymme att ens sätta fötterna på. Räcket med anledning av att ingen ska behöva rasa mot en för tidig död när man är tillbaka till apstadiet på rödtjut, och dörren för att man ska kunna stå och röka ett halvt paket filterlösa Gauloises till frukost. I den här betydelsen används alltså fransk för att ersätta ett negativt prefix som i icke-balkong. Tack som fan, Frankrike.