Ål

Från Nissepedia
Hoppa till: navigering, sök

Ålen (latin: Anguilla anguilla) är ett vattenlevande djur känt för sin ormliknande kropp och orimliga popularitet bland skånska män som på grund av fetma jämnt är högröda i ansiktet. Dessa feta män fiskar upp ål som de sedan röker och sedan hålls det ett ålagille där det äts rögad ål tills samtliga deltagare spyr för att det är så äckligt, men vips blev de hungriga igen och måste ha en anledning att dra ännu en snaps, så då äts det mer och så där håller det på tills alla får gallstensanfall och/eller däckar med ansiktet bekvämt placerad i den skånska myllan.

Denna slang till fisk är av den här anledning utrotningshotat vilket så klart är tråkigt av nån anledning som man inte begriper. Ålen är ett djur fyllt av mystik. Den är extremt petig med vart den fortplantar sig för här duger inte Östersjöns bräckta vatten och inte heller Nordsjöns saltare. Nej här ser vi ett solklart exempel på kineseri i djurriket då de jävlarna prompt ska simma över hela jävla atlanten till Nordamerikas kust och Sargassohavet där de idkar riktigt äckligt fisksex på några hundra meters djup och sedan dör de av ansträngning och skam. Ynglen åker lite slappt med Golfströmmen tillbaka till Europa och där blir de sedan igen vuxna och gör samma idiotiska resa som sina föräldrar. Inte en jävel vet ens hur det här går till!

När folk hade brunn på gården så var det populärt att kasta i en ål i brunnen för de diggade ändå att leva i bäckmörker och käka mask. Vad som är lite märkligt är att brunnsålar kan bli förjävla gamla och rekordet ligger på 150 år. Om den ålen hade det så roligt att simma runt i botten på en brunn, käka mask och inte ligga kan man ju spekulera. Tydligen är det i alla fall det som gör att ålen lever så länge, för om de inte tar sig till Sargassohavet så ynglar de inte av sig och därmed håller de sig vid liv på pin tjiv. Det betyder att Ålen har alltså två naturliga fiender, den egna sexualdriften och skånska farbröders ohämmade aptit på riktigt äcklig mat.