40 cl

Från Nissepedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Förti centiliter innebär förti förekomster av den metriska måttenheten centiliter, som används för att mäta sådant som existerar i vätskeform. Men utöver den här krassa naturvetenskapliga definitionen av vad förti centiliter är, är det rimligt att fråga sig vilken typ av vätska som brukar finnas i förti centiliter och varför. Många typer av vätskor kan presenteras i 40 cl-form. Förti centiliter schampo räcker till exempel i tre år för en normalt friserad man med två millimeter snagg på sidorna och tre centimeter lång "helikopterplatta" på svålens topp. I sidofickan på sina camouflagemönstrade cargo pants kan samma normala man ha 40 centiliter fyrtaktsmotorolja kvar i en enlitersflaska köpt från Biltema. Det räcker tämligen långt. Samma dos mjukglass räcker för att ett älskande par ska kunna äta 20 centiliter var ur en gemensam bägare av glas, på ett sätt som är erotiskt eggande, utan att någon av dem ska drabbas av obehagskänslor i och med ett för stort intag av glassen. Det finns med andra ord flera tillfällen då 40 cl är just lagom, väl avvägt och rimligt. Ironiskt nog är det tillfälle man oftast stöter på vätska i 40 cl-form, samma tillfälle som 40 cl känns helt absurt. Den absurda situation som åsyftas då, är när man beställer "en stor stark" på Sveriges krogar och blir serverad 40 cl starköl, ibland i ett glas med fot.

Det är en skam som kommer förfölja generationer av vårt folk att vi vid något historiskt tillfälle betraktat 40 cl som "stor" när det kommer till att mäta starköl. Att måttet är en styggelse blir inte minst uppenbart när man köper starköl från systembolaget som man, i samband med att man ska kolla på Peepshow på dvd på fredag efter jobbet, häller upp i ett glas man snattat från krogen. Det blir då tydligt att ölglaset är förkrympt, eftersom det är anpassat efter krogindustrins vettlösa "stor stark"-norm. Innehållet i en normal långburk starköl (50 cl) ryms med andra ord inte i ett snattat krogglas, utan lämnar en slump på tio centiliter. Denna slump blir ganska snart oangenäm att dricka upp för att den hunnit bli ljummen. Det rör sig alltså utöver en rent språklig förbistring om att normer skapas inom krogbranschen som resulterar i ett slit och släng-tänk i folks vardag.

Högerlitteraturvetaren Johan "Den Evige Docenten" Lundberg ryktas ha sjösatt en seminarieserie vid Stockholm Universitet för att visa hur det faktum att adjektiv som "stor" och "stark" har kommit att syfta på allt mindre och svagare enheter, hör samman med ett sjunkande kulturellt självförtroende och en feminisering av den svenska kulturen. Det hela ska enligt Lunderg höra samman på något sätt med "postmodernism" och invandring, på klassiskt slappt högermanér. På den akademiska vänsterkanten initieras samtidigt projekt som å sin sida syftar att visa hur det inverterade förhållandet mellan storlek och pris (stor starks förminskning i relation till galopperande ölpriser) hör samman med en intensifierad profithysteri hos ölindustrins magnater.

Och samtidigt som snillena på Sveriges akademiska institutioner suger på skalmarna på sina glasögon och lägger pannan i djupa veck, lider Svea rikes folk alltjämt under det ok som den abnorma ölnormen innebär. Låt detta encyklopediska inlägg en dag komma att betraktas som vittnesbörd över en pinsam historisk parentes, i en framtid där en stor stark betyder 50 cl sarköl.