Det klassiska stället

Det klassiska stället stängdes ner några år innan du kunde börja gå på krogen och jävlar vad folk haft roligt där. Ja jösses! Det går inte en helgkväll av öldrickande med dina äldre polare utan att de berättar hur kul det var på Det klassiska stället.

I Umeå tar det sig uttryck i att uttråkade kids födda kring millenieskiftet, som är alldeles för ironiskt självmedvetna för att helhjärtat kunna omfamna en subkultur, sitter på en sliten hemmafest och glor förstrött på sina telefoner samtidigt som en 40-årig spritplufsig råpunkare skriker i örat på dem. JA PÅ SCHARINSKA DÄR SPELADES IBLAND MOTÖRHEAD I BAREN. FATTA, MOTÖRHEAD - I BAREN VA! LEMMY! VISST DET VAR BARA PLEASE DON'T TOUCH OCH INTE IRON FIST MEN WHATEVER LIKSOM. MOTÖRHEAD!!! HAHA DET FÅR MAN JU INTE PÅ ORANGERIET DIREKT VA! ELLER VA SÄGER DU? HALLÅ??!

I Stockholms liberala kretsar är svartklubben Tritnaha det mest klassiska stället. Där behövde man visa fotobevis på hur man utförde en sexuell handling med en närstående familjemedlem eller ett husdjur för att få komma in. På minglen efter seminarier arrangerade av Timbro lyssnar unga LUF-are än idag andaktsfullt på när Johan Norberg eller någon annan avdankad goblin berättar i högstämt tonfall om hur en av Kvartals nuvarande skribenter fingerpullade sin morsa i kön till Tritnaha för att få komma in. Ja sen var det ju den gången som en Axess-anknuten person tog ett foto av när hen förde in ett finger i röven på sin minigris som inträde, så att hen kunde ta sig en sängfösare efter att de vanliga krogarna stängt. Ett sus går genom den ansamlade skaran liberala lintottar. Shit, alltså... så jävla, så jääääävla liberalt!